God jul och gott nytt år

Nyklippt!

Querétaro

Stadens akvedukt

Jag befinner mig för tillfället i staden Querétaro, i delstaten med samma namn. Staden är något mindre än Stockholm, men utspridd över en väldigt stor yta. Den anses vara Mexikos bäst städade stad (eller är det bara ett PR-trick?) och stadskärnan är trevlig på sitt ett typiskt kolonialt vis. Eftersom tre av mina sambos är härifrån är de vänliga nog att upplåta rum åt mig samt underhålla mig. Vi har hunnit ta några turer runt stadens sevärdheter, åkt på en dagsutflykt till San Miguel de Allende (andra besöket för min del), ätit den lokala specialiteten Guajalotes samt spelat en mexikansk motsvarighet till Monopol. Vad som väntar härnäst vet jag inte riktigt, men planen är att jag ska besöka staden Guanajuato innan den 14:e då jag ska åka till "Deäfä".

Eder (sambo), Mario "Colas" och Andrés "Andipe" (sambo)

Snabba ryck

På grund av omständligheter som jag inte rår över verkar det som att jag lämnar Monterrey imorgon klockan tolv. Jag vet inte när jag tittar in här nästa gång. Nu är det semester som gäller.

På återseende!

Åter matblogg

Idag (nåja igår, eftersom klockan tickat förbi midnatt) skrev jag sista tentan, så nu kan man säga att jag har vinterlov. Detta varar ända fram till 14:e januari, drygt sex veckor alltså. Dagen till ära har jag gjort i stort sett ingenting, förutom att jag passade på att laga albóndigas con salsa de chipotle, det vill säga köttbullar (storlek tennisboll, tjurtestikel eller annat valfritt föremål med en diameter på sisådär sex centimeter) i chipotlechili-sås.
Experimentet föll väl ut och mina sambos lät sig väl smaka. Bilden är inte så rättvis i det avseendet. För er som undrar vad den svarta plattan nere till höger är kan jag säga att det är den platta som vi värmer våra tortillas på (och ja, jag vet att vårat kök är ordentligt lortigt, men skulden ligger inte på mig) .

Som det ser ut nu ger jag mig av till Querétaro om en dryg vecka. Alltså har jag lite tid på mig att göra inget speciellt, mer än att skydda mig från kylan. Vädret idag var dock ganska bra; min tvätt som jag hängde ut blev torr! Så fort värmen i sängen (där jag befinner mig nu) infinner sig ska jag försöka sova.

När solen tittar fram tar man en söndagspromenad med Roberto Carlos i öronen (och köper sig en mössa)

Behaglig dag efter några dagars kyla.Denna fula rackare följde med en bit.
Religiösa budskap kan man läsa på var och varannan mur. Det är gott om murar.Här köpte jag mig en mössa. Jag låter den vara en klipphängare, den dyker förmodligen upp i ett foto förr eller senare.

(Klicka på bilderna för fullstorlek)

När Mexiko fryser till is

Tio ynka Celsiusgrader visar min nätläsare att temperaturen är här i Monterrey, halv två lördag förmiddag. Det skulle inte vara så farligt om inte två om det inte vore för att:

1. Mexikanska hus är byggda i sten. Väggarna består av sten, sten och sten. Dessutom har man inte centralvärme i husen (givetvis beror det på tjockleken på din plånbok). Således är huset förbannat kallt nu, förmodligen kring de där tio graderna. Det innebär att jag går runt rejält påbylsad och sover med strumpor samt tre lager filtar.
2. Jag har inte tagit med mig, trots att jag var förvarnad, kläder lämpliga för detta väderlag. Fråga mig inte varför. Alltså är veckans projekt att köpa vante, mössa och halsduk och kanske ett par varma tofflor.

De flesta påpekar att jag är svensk och således inte borde ha några som helst problem med att temperaturen gjort en djupdykning. Mitt svar på detta är som regel att i Sverige bygger vi husen med tanke på väderlaget och dessutom klär vi oss ordentligt. Här har man inte riktigt adekvata kläder, istället pälsar man på sig med sju lager av tröjor och dylikt. Mina sambos säger att det kommer att vara riktigt mysigt i huset framåt januari, då kan man se sin egen andedräkt inomhus. Återstå att se om det är en överdrift eller ej. Jag överlever. Det ska bli skönt att röra sig söderut snart, till varmare breddgrader.

Vad gäller sluttentorna så är två stycken avklarade, båda lätt avklarade. Återstår gör den "svåra" på måndag men jag behöver inte plugga upptäckte jag igår. Godkänt ligger på 70 av 100 i snitt på kursens alla delmoment. Hittills har jag 68,5 och behöver alltså inte mer än 1,5 poäng för att klara kursen, något jag tror jag lyckas med utan några större ansträngningar.

En helg på landet

Med anledning av födelsedagen för en vän till mina sambos åkte vi, elva personer in alles, till en rancho (här i Monterrey kallar man det ranch även om man inte har kossor eller hönor, quinta är nog ett mer passande ord) i lördags. Stället låg bara dryga 40 minuter utanför stan och erbjöd pool samt en fin utsikt över bergslandskapet. På lördagen fixade vi en carne asada och hade trevligt långt in på småtimmarna. Söndagen bjöd på riktigt varmt väder, så det blev ett dopp i poolen, följt av frukost-chilaquiles och en piñata (pappersdocka fylld med sötsaker) till födelsedagsbarnet. Givetvis hade vi en otroligt stor tårta också. Överlag en mycket trevlig helg som vi återvände från mycket trötta.
Nu återstår bara tre tentor för mig den här terminen. Den första går av stapeln om en och en halv timme. Därefter har jag en på torsdag och en på måndag. Någon gång under de första dagarna i december ger jag mig därefter av tillsamman med mina sambos till Querétaro är det tänkt. På onsdag har jag blivit bjuden över till en svenska på våfflor och på fredag är det födelsedagsmiddag för ytterligare en svenska; de svenska inslagen här är mångtaliga. Därutöver har jag att tänka på vilka kurser jag ska välja till nästa termin, samt huruvida jag ska klippa mig eller ej.

Sverige i Mexiko

Till min stora förvåning upptäckte jag idag att man visade en svensk film på en mexikansk TV-kanal. Det var Josef Fares Kopps som här bär namnet "Los policías deben estar locos" vilket torde vara en referens till "Gudarna måste vara tokiga" (Los dioses deben estar locos). Den var inte dubbad och översättningen var ganska bra gjord. Tummen upp.
Ett annat svenskt inslag här är ju annars lilla jag. Normalt sett klagar jag inte när man kallar mig Felipe, men när jag fick mitt diplom för att ha deltagit i simklassen blev jag förvånad, för jag har påpekat hur mitt namn stavas flera gånger. Det är dock ganska typiskt Mexiko, att småsaker som denna fallerar; det visade sig till exempel att systemet krävde en bokstav för det andra efternamnet. Det fenomenen stötte jag även på i visa-registreringsprocessen, jag var tvungen att fylla i både Jonsson och Lindholm.
Nästa roliga företeelse är något av det roligaste jag har stött på här. Götland Vodka är enligt en text på baksidan gjord i Sverige, men flaskan bär även klistermärket som säger att den är gjord i Mexiko. Götland är, för den som inte kan sin svenska geografi, en svensk ö där, enligt reklamen, man kan hitta snötäckta fjälltoppar. Baksidetexten lyder delvis: A sophisticated spirit distilled from the choicest grain and distilled five times for a smooth, crisp taste that is sure to enhance one's enjoyment of life anywhere in the world. Jag kan försäkra er om att den smakar som vilken halvbillig vodka som helst, den är varken krispig eller len (lite motsägelsefullt?).

Min dag

En efterlängtad krönika om en veckodag, vilken som helst.

9.00
Väckarklockan (mobiltelefonen min) ringer. Jag ställer om den till 9.30.

10.00
Jag stiger upp efter några snooze:ningar. Efter följer morgontoalett och frukost - flingor med en banan, juice och Nescafe. Samtidigt skummar jag igenom nyheter och dylikt på internet.

11.25
Jag ger mig av till skolan för att skriva min första deltenta för denna omgång deltentor, ämnet är "Financial Management".

11.35
Det börjar!

12.07
Det slutar! Mycket enklare än förra gången. Jag blir färdig fort och har således god tid till nästa lektion. Återvänder till huset där jag fördriver tiden genom att se på Carlito's Way.

13.45
Champions League på TV, det tillsammans med dagens lunch, rester från gårdagen - tonfisk- och kikärtssallad.

14.30
Nästa klass börjar om fem minuter så jag beger mig till skolan. Spenderar följande fyra och en halv timme i ett och samma klassrum - tre klasser i rad. Spanska i tal, mexikansk kultur och spanska i skrift. Tillräckligt för att göra mig riktigt, riktigt trött.

19.00
Återvänder till huset. Tar en kopp kaffe och slösurfar.

19.47
Tar en dusch. Därefter slänger jag ihop en middag - en macka med ägg och tomat tillsammans med den goda salsan.

23.20
Sätter mig ned och skriver detta, efter att spenderat litet mer än tre timmar utan att göra något konkret. Mina sambos har några vänner över, själv har jag försökt kolla lite på vilka kurser jag ska läsa nästa termin utan att komma fram till något speciellt.

Härnäst: din dag!

Yo no soy marinero

På egen begäran - La Bamba!

Inspelat av undertecknad på Plaza 400 Años, Monterrey, Mexiko.

Regn i Tabasco

Som det flesta nog har sett på nyheterna har ordentliga skyfall i södra Mexiko, landets fattigaste ände, ställt till en hel del problem. I delstaten Tabasco har drygt en halv miljon människor blivit hemlösa. 80 procent av delstatens landmassa ligger under vatten. På TV har presidenten gått ut och sagt att alla mexikaner ska hjälpa till så gott de kan (inget om hans medarbetares alkoholrelaterade klavertramp!) och på campus har en insamling startats.

Roligare saker händer på andra håll. Igår lagade jag tillsammans med några vänner den utsökta frukosträtten chilaquiles till middag. Succén var total, som vanligt när jag står framför spisen. Därefter tog vi taxin in till stan för att se på traditionell dans och musik från Veracruz, en del av världsforum-grejen. Vem hade anat att "La Bamba" har sina rötter i Veracruz? Det var intressant och uppskattat, och kvällen bjöd på behagligt väder i dessa tider av vem-vet-vad-som-händer-med-klimatet. Efter några kalla dagar har vi återigen uppemot 30 grader. Därefter följde en fika på ett lustigt beläget innergårdsfik med en bananplanta.
Igår var det även Día de los Muertos här i Mexiko, något som tyvärr passerade relativt obemärkt förbi då traditionen inte är så stark här i norra delen av landet. Längre söderut innebär traditionen sött dekorerat bröd, färgstarka blommor och firandet (ingen sorg) av de döda.

Lärorik Tequila-vistelse

Nu fattas bara Mexico City (även känd som Ciudad de México, México Distrito Federal, eller rätt och slätt DF vilket uttalas 'de äfe') för att jag ska ha besökt Mexikos tre största städer. Guadalajara är något större än Monterrey, vilket märktes när vi (jag och min resekamrat från Finland, Edvard) begav oss till förorterna Tlaquepaque och Zapopan, det tog drygt en halvtimme med buss. Staden i sig var ganska trevlig, men erbjöd inte något speciellt även om just dessa två stadsdelar var trevligare än stadskärnan.
Vi tog även bussen till Tequila, två timmar bort, födelseorten för [gissa på valfri mexikansk spritsort]. Det var en trevlig liten håla där vi åt chilaquiles till frukost, för att därpå gå på en guidad visning av Jose Cuervos anläggning. Den informativa turen avslutades med ett par margaritas. Bland det vi lärde oss ingick bland annat att Jose Cuervo Especial är mindre "äkta" än de flesta andra sorterna de tillverkar, på grund av att den enbart innehåller 51 % socker från agave-växten (resten från "ospecifierad källa"), av vilken man tillverkar drycken. Är man sugen på att veta mer om tillverkningen kan man säkerligen hitta något på internet.
Något som var noterbart är att jag aldrig tidigare i Mexiko blivit kallad gringo så pass mycket. Vi blev kallade det kors och tvärs, i tron att vi inte förstod vad folket sade, varpå vi påpekade att "no somos gringos". I övrigt är en av specialiteterna i Guadalajara Torta ahogada, vilket ordagrant betyder dränkt macka vilket är just vad det var, en macka fylld med kött dränkt i tomatsås. Dessutom besökte vi vad som påstods vara Latinamerikas största marknad, och ja, jag kan intyga att den var riktigt stor med sina tre våningar.

Guadalajara

Ganska oplanerat och oförhappandes har jag blivit med helgtripp. Ikväll åker jag till Guadalajara, på så vis offrande en skoldag. Guadalajara är Mexikos näst största stad, på ett bekvämt bussavstånd på sisådär elva timmar. Det blir till att sova på bussen.

Iakttagelser 2

• Min bloggfrekvens kanske inte är så hög, men jag har faktiskt andra saker för mig.

• Den sociala kulturen som råder hos studenterna på Tec är ganska speciell. Mycket bygger på Facebook (sic!) där mexikanerna tävlar i att lägga upp så många bilder som möjligt innehållande så många personer som möjligt, som ett bevis på deras omfattande vänskapskrets.
  

• Brat/snobb-konceptet existerar i allra högsta grad här. Är man av den typen är man en fresa, alltså jordgubbe. Det motsatta är naco. Det finns många kvinnliga, hårt sminkade och uppstyltade, jordgubbar på campus.

• Små armband av plast och tyg verkar även det vara något slags tecken på jag-vet-inte-vad. Alla aktiviteter av alla de slag har ett eget armband, och ibland används det även som inträdesbiljett på klubbar.

• Den mexikanska polisen är korrupt! Jag har (ännu...) ingen personlig erfarenhet av detta men inte ens våra lärare drar sig för att prata om detta. Blir du gripen för att dricka på gatan, vilket de är väldigt hårda på här, kan du muta dig fri för 300-500 pesos tror jag. Vill du slippa blir registrerad för fortkörning tror jag att 1000 pesos räcker. En av mina lärare berättade dessutom att man nyss grep ett band av rånare i stan, och bandets ledare var en polis. Dock ska jag tillägga att man ser poliser väldigt ofta (mycket mycket mycket mycket oftare än i Sverige) så har man inget fuffen för sig kan man känna sig lugn.
  

Räktacos, Bebel Gilberto och god hälsa

Under förra veckan gick mässan Expotec 07 av stapeln. Det innebar mexikansk musik av olika slag, förhållandevis dyr öl och mat från Mexikos alla hörn. Det var någorlunda trevligt om än inget speciellt. Mycket folk besökte mässan, långt fler än jag trodde innan, vilket förvånar mig då det som sagt inte var något speciellt. Musiken var av varierande kvalitet, en bra trubadur visade upp sig, i övrigt var det mexikansk populärmusik vilket inte riktigt tilltalar mig. Maten var av typisk mexikanskt snitt, vilket innebär att tre beståndsdelar var ost, bröd och kött. Jag lyckades i alla fall hitta ett par tacos med räkor, lax och dylikt, från delstaten Sinaloa. Mina höga förväntningar fick sig dock en törn när det visade sig att allt var i friterad form, i ett tortillabröd. Även om det givetvis var gott vore det godare med färska sjödur (fisk och skaldjur är för övrigt orimligt dyrt här, i norra Mexiko).

Igår tog jag tillfället i akt att utnyttja de gratismöjligheter som Monterreys världskulturforum erbjuder. Tillsammans med några vänner gick på en konsert med Bebel Gilberto, brasiliansk bossanova-artist. Det var en bra konsert (gratis som sagt) trots att Bebel uppenbarligen är lite kinkig; hon klagade på strålkastare, en kille i publiken och ljudet (men hon gillade Modelo dock).

Det händer mycket saker i anknytning till Tec, likt Expotec. Idag och imorgon har man möjligheten att testa sin hälsa och få råd rörande densamma på Meditec . 2007, en av många studentorganiserade aktiviteter. Jag testade mig och blev positivt förvånad av att jag är vid god vigör. Jag trodde att jag la på mig vikt här i Mexiko, på grund av den mexikanska ost-bröd-kött-dieten, men tydligen inte. Den enda saken, vilket jag redan anade, var att min kroppsmassa var något liten, vilket innebär att jag kan lägga på mig mer muskler.

I övrigt intet nytt på Mexiko-fronten, bortsett från att kylan har kommit till stan. Idag slog det plötsligt om, från 30-graderstrecket till dryga 20 grader Celsius. Strumpor på!

Så röd kan bara en tomat vara

I natt vid tretiden kom jag hem från Cancún, tyvärr. Jag hade gärna stannat ett tag till. Vi, en australiensare, en fransos, och jag, tillbringade först tre dagar i Playa del Carmen. Det är en mindre ort strax söder om gringo-täta Cancún. Därifrån åkte vi på två utflykter, den ena till ön Cozumel och den andra till Tulum. Playa del Carmen var en mycket trevlig stad med en fin strand, fylld med bra restauranger och barer. Den bästa stranden hittade vi dock i närheten av Tulum. I Tulum finns lämningar från mayafolket, precis vid strandkanten! Därifrån traskade vi en bit och hittade en strand som var precis som du tänker dig Karibien; vit sand, blå-nästan-grönt vatten och palmer. Det var helt enkelt fantastiskt och svårt att beskriva med ord och bilder.Efter tiden i Playa del Carmen spenderade vi en natt i Cancún. Enligt mig var Playa del Carmen miltals bättre än Cancún, men det kändes som ett måste att besöka Cancún. Jag trodde innan att Monterrey var den minst mexikanska staden i Mexiko, men jag får nu ändra den åsikten. I Cancún hör man engelska överallt och priserna anges i amerikanska dollar och pesos. Stället kryllar med Starbucks, TGI's Fridays och liknande. Nåväl, stranden var det inget fel på. Vi bodde i hotell (på stadens hotellsträcka à 27 kilometer!) precis vid stranden och kom undan med en ganska billig penning, antagligen för att det är lågsäsong än så länge.

Vädret? Regn varje eftermiddag, men det störde inte oss nämnvärt. I övrigt mycket varmt.
Vattnet? Varmare än i min dusch här hemma.
Välnärd? Ja, vi passade på att äta väl, bland annat en mycket god fisk i mole och banansås som var det godaste jag förtärt här i Mexiko.
Väl tillbaka, efter lite flygstrul, är jag nu rödare än någonsin, en smula fattigare, men mycket, mycket nöjd. Den här veckan drar ett stort evenemang igång på Tec, en mässa vid namn Expotec, så jag har något att sysselsätta mig med (utöver de aldrig upphörande läxorna).

¡Me voy!

Väskan är packad och den sista matbiten med utgångsdatum de närmaste dagarna är uppäten. Jag är helt enkelt redo för att ge mig av. Återkommer på söndag!

Tre avklarade, en kvar

Jag har just kommit hem efter att ha skrivit min sista deltenta av tre, för dagen. Alla tre var relativt lätta, tror jag. Imorgon har jag min sista och förmodligen är den lite svårare, den är i Español Intermedio II och huvudtemat är ett verbmodus vid namn subjunktiv. Detta modus finns inte i det svenska språket, vilket gör det litet klurigt (red. not:även om det till viss del motsvarar konjunktiv, inom svenskan, något som inte används i så stor utsträckning). Det används för att uttrycka saker som inte är verkliga eller än har skett: önskningar, råd, rädslor, nödvändigheter och så vidare. Till exempel önskar man någon lycka med frasen "¡Que tengas suerte!" medan man säger att någon har tur så här "Tienes suerte".

Nåväl, slut på grammatiklektionen för den här gången. På vägen till skolan idag såg jag en minisköldpadda korsa vägen.

Dagens stora nyhet är att jag nästan är helt mexikansk nu! Jag hämtade nämligen ut mitt färdigstämplade, färdigregistrerade och färdigsjabblade visum idag, det enda som krävdes var lite väntetid. Lyckligtvis vände jag mig aldrig till de av skolan rekommenderade advokaterna för att fixa det, uppenbarligen var det inte så krångligt och jag sparade in dryga 60 amerikanska dollar (det är ganska frustrerande att visa större utgifter anges i USD, jag har fullt upp med att försöka konvertera fram och tillbaka mellan svenska kronor och mexikanska pesos).

Dagens nyhet av det sämre slaget är att jag är en smula förkyld. Jag försöker kurera mig genom att dricka te i stora mängder, jag vill ju inte vara förkyld på playan nästa vecka!

Någon gång måste vara den första...

...och ibland är just denna gång även den sista. Igår gick jag med mina sambos på en match amerikansk fotboll. Skolans lag mötte laget från stadens universitet, alltså ett derby med minst några tusen besökare. Totalt varade matchen drygt fyra timmer, från klockan sju till elvasnåret. Av dessa fyra timmar vara bara en timme effektiv speltid! Lyckligtvis började det regna ganska tidigt, så vi gick hem och återvände till matchen när regnet lagt sig. Vi missade inget, ställningen var densamma när vi kom tillbaka. Därutöver var pausunderhållningen medelmåttig, så sammanfattningsvis kan jag säga att amerikansk fotboll inte är något för min del men lyckligtvis var priset bara 25 pesos, mindre än vad en påse chips kostade inne på arenan.

Nescafé & fylld chili

Gårdagens matlagningslektionen bestod i två rätter: Chiles en Nogada och Cocada. Den förstnämnda går i en mexikanska flaggans färger och är en viss sorts chilifrukt (chile poblano om jag minns rätt) fylld med en märklig blandning av kött och frukt, toppat med en getostsås och kornen från granatäpple. En märklig men god anrättning. Cocada är ett slags kaka med kokosspån som också tilltalade mig. Förra veckan gjorde vi för övrigt Latinamerikas förmodligen vanligaste efterätt: Arroz con leche - liknande ris a la malta.

Just nu sitter jag och dricker Nescafé, vilket till min förvåning är bland det godare kaffet jag har smakat här i Mexiko. Man dricker uppenbarligen inte så mycket kaffe. Det kaffe jag har serverats på restauranger har i regel varit en svag sörja med en touch av kanel.

Angående resan till Cancún verkar det som att vi har bestämt oss för att slå läger på Playa del Carmen som tydligen är lite mindre charterturistigt och förhoppningsvis lite billigare. Jag längtar till solen och stranden nu, men först väntar ytterligare en omgång delprov nästa vecka.

San Miguel de Allende

Ytterligare en helg på resande fot. Denna gång bar det av till San Miguel de Allende. Även denna staden ligger centralt i landet, i delstaten Guanajuato. Hittills är det den vackraste staden jag sett i Mexiko, förande tankarna till Spanien med sin gamla bebyggnad och kullerstensgator. Man kan lätt förstå att staden har blivit ett tillhåll för tillbakadragna jänkare (och till viss del européer).
Helgen gick mycket fort. Mellan mycket ätande (god mango!), en del festande, mycket mycket väntante och en del promenerande hann vi med att dels besöka stadens feria, vilket i jämförelse med Zacatecas dito var renare, mindre och mer anpassad för småfolket. Helgens mest absurda situation var att sitta i ett tält mitt ute i den mexikanska intigheten, i ett tält, tittandes på två människor i Flintstones-dräkter spela upp något slags scen. Det var inte precis något jag kunde tänka mig för ett par månader sedan. Därutöver gick vi på tjurfäktning, något jag var väldigt kluven inför. Jag kan säga att den beslutsångest jag hade innan jag köpte biljetten aldrig mer kommer infinna sig i mina tankar. Det var inte på något sätt speciellt underhållande eller värt penningen. Tjurarna hade ingen chans och fick sätta livet till utan någon nåd. Det var förvisso ungefär det jag hade väntat mig, även om jag nog inte insåg att det skulle gå till riktigt så.
Efter två helger med resande ska det bli skönt att stanna i Monterrey denna helg, speciellt eftersom nästa uppsättning delprov går av stapeln nästa vecka. Glada nyheter dock, den 10:e oktober åker jag till Cancún för fyra dagars sol och bad! Vamos a la playa, oh oh oh oh!

Iakttagelser

• I Mexiko fryser man inte bröd. När en vän till mig gjorde det frågade hans rumskamrat varför han dödade brödet, och påpekade att han inte ville äta kallt, hårt bröd. Däremot förvarar man sina tortillas i kylen. Dessutom verkar man, åtminstone i studentkretsar här i Monterrey, ha en absurd uppfattning om hur länge man kan låta matvaror ligga framme i detta varma, fuktiga klimat.
  

• När man är och handlar i Monterrey behöver man inte äta middag. I affärerna finns så många provsmakningsstånd att man blir bra mätt.

• Den mexikanska spanskan använder sig av mycket diminuitivformer, med -ita/ito ändelser alltså.

• Nu i Mexiko, alltså ahorita ("nu", egentligen "lilla nu" eftersom det är diminuitiv), är om en eller två timmar.

• Det är billigt att gå på bio här, halva priset på onsdagar. Det innebär ca 30 pesos, alltså strax under 20 kr.

• Folk kör som idioter.

• Språket är fyllt med tusen olika slang som inte finns i en enda ordbok, inte ens i en mexikansk slangordbok jag hittat.

• Lyxvaror såsom kläder och datorer är förhållandevis dyrt här, därför åker mexikanerna till staterna för att köpa sådant.

• Världens rikaste mexikan är även världens rikaste man. I Monterrey finns även Latinamerikas rikaste stadsdel, San Pedro. Där kan man se stora herrgårdar med helikopterplatta och dylikt.
  

¡Viva México cab...!

I torsdagskväll, i vanliga mexikansk ordning en smula försenat, gav sig bussen av från Monterrey mot staden Zacatecas, belägen i mitten av landet i delstaten Zacatecas. Efter en drygt sju timmar lång resa anlände vi i staden kring åttatiden på morgonen. Det dryga fyrtiotalet sömniga studenter begav sig snabbt till hotellet för två timmars sömn. Därefter väntade en liten turisttur runt staden. Först begav vi oss till en gammal gruva (andra gruvan jag besöker i Mexiko!), La Mina el Eden. Det var en gruva, och inte så mycket mer. Därefter tog vi en linbana upp till en bergshöjd med namnet Cerro de la Bufa som framförallt bjöd på en mycket fin utsikt över Zacatecas. Dessutom fanns där ett museum, tre mexikanska självständighetshjältar till häst (statyer), samt mat.
Efter detta begav vi oss åter till hotellet för lite avkoppling, innan vi gav oss ut på stan för att traska runt lite. Jämfört med Monterrey visade sig Zacatecas vara mycket trevligare. Bebyggelsen var av äldre kolonialt snitt och stadskärnan är till och med på UNESCO:s världsarvslista. Dessutom kunde man traska runt, till skillnad från Monterrey där bilarna dominerar. På kvällen återvände vi till gruvan som nu förvandlats till en nattklubb, det var ganska häftigt, man tog ett litet gruvtåg för att komma in och ut. Enda fnurran på tråden var att man var tvungen att visa sitt kvitto när man ville gå ut, något som ställde till en hel del problem för i stort sett alla.

Efterföljande dag, alltså lördag, spenderades till fots promenerande runt staden. Vi såg många fina parker, en gammal akvedukt, ett museum och stadens gamla och ganska imponerande katedral. På kvällen firades så den mexikanska självständigheten. Ett av de konstigare inslagen i detta firande var iscensättningen av ett slag mellan spanjorer och morer, vad har det att göra med Mexikos självständighet? Jag fick aldrig något svar på den frågan. Därefter följde en flaggceremoni och el grito, alltså självständighetsskriket, mer eller mindre. Man skriker ¡Viva México/valfri mexikansk historisk hjälte/tequila/etc!. Vi utlänningar firade självständigheten mer än mexikanarna. Sen avfyrade man en imponerande salva fyrverkerier på farligt låg höjd, varefter vi begav oss genom den enorma trängseln till vår buss som tog oss till La Feria, något som bäst beskrivs som ett gigantiskt nöjesfält fyllt med attraktioner, spel, mat, dryck, klubbar och mexikaner.

Efter den sena lördagskvällen blev det en sen uppstigning söndagmorgon. Efter en lång jakt på riktig frukost (kaffe och macka är godare än tacos vid vissa tillfällen) lyckades vi få tag på något som förvisso var spetsat med chili men en bra frukost i alla fall. I väntan på frukosten bevittnade vi även en parad (som deltagarna enligt lagen måste vara med i, enligt en av mina sambos) innehållande allt från skolbarn till militärer. Därefter styrde vi kosan till något som kallades La Quemada, en plats där något slags pre-kolonial kultur huserat, även om det än inte är utrett riktigt vilken. Jag har således sett min första pyramid i Mexiko, en liten sådan. Sedan återstod bara hemfärden som bestod i ett antal mindre bra filmer, ett stopp ute i ingenstans för proviantering och lite sömn. Vi anlände till Monterrey kring elvatiden söndagkväll. Jag var trött, nöjd och längtade efter att få sova i min egna säng.
Bland det första jag märkte när jag kom hem var att handfatet i mitt badrum hade bytts ut under helgen på grund av att det gamla läckte. Jag hade ingen aning om att detta skulle ske, men nu har jag i alla fall ett splitter nytt handfat.

Rapport: MOLE

Succén uteblev men jag kan se potentialen i denna anrättning. Vårt försök blev inte helt misslyckat men ganska intetsägande smakmässigt. Vår lärarinna skyllde på att chokladen var dålig, och jag är beredd att hålla med, chilin var det då inget fel på. Nåväl, jag fick med mig en en liter mole con pollo samt en hög tortillas hem.

Efter matlagningskursen begav jag mig snabbt hem för att se Mexiko möte Brasilien i Boston (sic). Jag vet inte varför dom spelade där, men matchen var lika intetsägande som vår mole. Brasilien vann med 3-1.

Nu: packa väska, göra läxa.

Imorgon: åka till visum-kontoret (utan att veta vad som väntar mig, troligtvis inte ett färdigt visum), gå till lektioner, åka till Zacatecas.

Upp till bevis: MOLE

Det har varit ytterligare en hård dag i skolan, det vill säga en tvåtimmare spanska uppföljt med en timme simning (man blir helt slut efteråt) och ytterligare en form av spanska; en timme i det så kallade språklaboratoriet (obligatoriskt 20 gånger på en termin). Därefter har jag ätit quesadillas, och avverkat ett par läxor samt lite korrespondens. Nu blickar jag framåt mot dagens stora händelse: MOLE! För er som inte känner till det är mole en sås (egentligen vilken som helst, men vanligtvis denna) som innehåller såväl chili som choklad. Man äter den vanligtvis med kyckling. Jag har ännu inte prövat på det men har frågat en del personer och fått både positiva och negativa svar.

Mätt och belåten...

...sitter jag i sängen efter lunchen. Dock ska inte detta inlägg handla om mina matlagningskunskaper (trots att jag återigen överträffade mina egna förväntningar). En av mina deltentor från förra veckan blev uppskjuten, vilket resulterade i att jag har två stycken imorgon. Den ena är i kursen Destrezas Comunicativas 2 och den tänker jag nog inte mer än glutta i boken inför. Kursen handlar, som namnet antyder, om kommunikation på spanska, alltså vardagsprat; lätt, enkelt och simpelt.

Det andra provet är i kursen Introduction to Mexican Culture, den hålls på engelska och handlar om inget annat är mexikansk kultur. Det är mycket intressant, men även ganska krävande. Jag har många, många texter att läsa/titta igenom/hoppa över inför morgondagen. Det aktuella kapitlet i kursen handlar om pre-spanska-erövningen-civilisationer i Mexiko, till exempel Aztekerna och Mayafolket. Jag har bland annat lärt mig att man spelade boll av religiösa skäl, lite som idag.

Denna helg, närmare bestämt torsdagkväll, ska det till att resas. Jag offrar en lektion på fredagen för att åka till staden Zacatecas i delstaten Zacatecas, söderut från Monterrey. Stadens kärna är ett världsarv enligt UNESCO:s lista. Anledningen till att jag, som del i en busslast på fyrtio personer, beger mig dit är att den 16:e september är Mexikos självständighetsdag. Detta måste givetvis firas, lämpligen på en plats annan än Monterrey.

Dagens intressanta fakta:
1. Wal-Mart har öppet dygnet runt.
2. Alla Wal-Mart affärer har samma utformning invändigt.

Kort lägesinformation

Värmen har kommit åter till La Sultana del Norte som Monterrey ibland kallas. Jag har just ätit lunch och ska snart springa (lunka) iväg till skolan. Hittills har jag skrivit två deltentor varav den ena jag fick tillbaka idag. Mitt resultat var 82/100. Betygsskalan här går från 0 till 100, och 70 är gränsen för godkänt. Med tanke på att jag pluggade minimalt inför den (och de andra deltentorna, varav två är senare idag och en nästa tisdag) är jag nöjd.

Tack vare värmen har jag äntligen kunnat tvätta kläder och hängt ut dem på torkning, hurra!

Jag gillar att fotografera mina mästerverk

Salsa

Jag har aldrig varit typen som dansar mycket, eller bra heller för den delen. Utan att ta hänsyn till detta var vi igår på en salsaklubb och svängde, lite orytmiskt i mitt fall, våra lurviga. Det var mycket kul, och jag tror att jag mer eller mindre kan ett grundsteg. Detta efter gårdagen samt ett föregående "träningspass". Det är dock lite nedslående att se de som verkligen kan, de flyger runt som vilda getingar i en glasburk. Jag ämnar lära mig mer och kanske till och med gå på en salsakurs (nästa termin). Faktum är att jag ska smygträna lite ikväll, men det krävs nog en riktig kurs för att jag inte ska slå knut på mina armar och ben.

Igår förmiddag var jag även på en marknad inne i stan, i den floden Santa Catarinas uttorkade bädd, vid bron Puente del Papa, namnet givet för att en påve traskade över bron 1979. Hursomhaver, vi begav oss till marknaden för att rekognosera lite och kanske köpa lite billiga saker. En beställning tacos (un orden de tacos är en portion, i regel en tallrik med cirka 5 tacos) senare och lite svettande kunde vi konstatera att modet som gäller på marknaden förmodligen härstammar från en farlig förort i LA, och därför fann vi inte så mycket av intresse. Goda tacos dock!

Sista dagen denna helg är idag, och jag måste nu börja plugga inför delproven. Jag tror inte att de kommer vara särskilt svåra, men å andra sidan skadar det ju inte att plugga, eller?

Estoy tan solo

I torsdags tog vi farväl av Fallo, min före detta rumskamrat. Vi åt middag på Sierra Madre Brewing Co som är en Monterrey-variant på en sportbar samt mikrobryggeri, alltså egen öltillverkning. Jag fann deras ölsorter tämligen smakrika för att vara mexikanska. Efter ytterligare några turer befann vi oss till sist på flygplatsen, klockan fem fredag morgon. Klockan sex var jag i säng, och klockan åtta steg jag upp för lektion.

Efter sig lämnade Fallo två kuddar, så nu har jag för första gången här sovit med två kuddar. Jag hade bara köpt en innan, trots att jag brukar sova med två. Det innebar att jag igår vaknade upp med en mycket stel rygg och nacke.

Igår var även första dagen på veckan som vi slapp se regnet ösa ned som en syndaflod vore närstående. Därför tog jag tillfället i akt att bege mig till poolen (som tillhör korridorsbostäderna, residencias). Mycket skönt och lagom varmt, och ganska trevligt när jag nu hör att det nästan är vinter hemma i Svealand.

Denna helg kommer vara tämligen lugn. Nästa vecka är späckad med fem delexamen. Idag ska jag tillsamman med några australiensare bege oss till en marknad i stan, i övrigt har jag en hel del pluggande att ta mig igenom.

Tacos Felipe

Jag kan utan samvetskval påstå att min tacos-lunch var bättre än det mesta jag hittills ätit här. Bortsett från att riset var lite överkokat (både pastan och riset här har väl tilltagna koktider) blev mitt försök att tillaga något någorlunda mexikanskt en succé.
Måltiden bestod av kött, paprika, ris, frijoles, tortillas och ett fynd till salsa som jag hittat.

¡Que rico!

I övrigt är det nästa vecka dags för delprov ett i mina kurser. Systemet här
innebär att man har två (eller var det tre?) delprov innan slutexamen i november. Dessutom verkar nu monsunperioden har dragit in över Monterrey. Jag tror att vi är inne på fjärde eller femte dagen i rad med regn.

Staden Monterrey

Att Monterrey inte är någon bildskön stad tror jag har framgått vid det här laget. Mycket trafik och dålig stadsplanering är två av orsakerna. Den enda gågatan jag har hittat hittills är ganska kort och inte speciellt anmärkningsvärd. I år gästar dessutom "The Universal Forum of Cultures" stan vilket gör att byggarbetsplatser (ska de bli klara i tid?) syns lite här och var. Detta evenemang verkar i alla fall gett beslutsfattarna en anledning att försköna staden lite.

Under min första turisttur i stan i fredags fick jag åtminstone se några saker värda ett besök. Centrerat runt torget Macroplaza ligger flertalet bjässar till byggnader, museum samt gröna fläckar. Vi besökte till exempel MARCO, Monterreys museum för modern konst samt ett museum för mexikansk historia. I anslutning till detta konstruerar man en konstgjord kanal som slingrar sig genom staden vidare till Fundidora Park som än återstår att besöka. I samband med ett klubbesök i förgår fick jag även en glimt av stadsdelen San Pedro som visade sig vara Monterreys motsvariget till Beverly Hills, med många påkostade villor och exklusiva affärer.
I detta nu sitter jag i sängen. Jag ska bara slutföra en läxa innan jag lägger mig. Förutom klubbesöket har jag denna helg tillsammans med min rumskamrat kört en runda paintball (eller Gotcha) som de kallar det här. Mitt lag vann givetvis.

Bokslut: en månad

Värmen har lagt sig.
Det har regnat ymnigt.
Alla visumpapper är inlämnade.
Den första praktiska lektionen i matlagningskursen är avklarad.
Jag har lite läxa kvar att göra.
Klockan är strax efter midnatt.

Imorgon är det en månad sedan jag anlände till Monterrey. Det känns ganska avlägset nu, alla dagarna har gått förbi mycket fort. Detta eftersom, som jag nog nämnt, jag alltid har något att göra. I och med att visumpapprena är inlämnade nu behöver jag i alla fall inte oroa mig över det något mer, bara skolarbetet och mitt sociala liv återstår. Även om min reslusta inte avtagit (första och senaste turen till trots) har jag svårt att se hur jag ska kunna klämma in en resa mitt under pågående termin.

Jag känner mig till stor del hemma i Monterrey nu. Åtminstone i kvarteren kring Tec (skolan alltså) där jag vistas mest. Jag har besökt innerstaden och andra stadsdelar, men inte i samma utsträckning, mest i syfte att köpa något (grill, speedos, kabel, skor). Området som jag bor i är lite som en studentstad. Hus och lägenheter av det mindre formatet, massa med snabbmatställen och diverse andra butiker, och allt detta fyllt med studenter. Man träffar inte sällan på någon man åtminstone har sett på campus. Vårt hus ligger på tio minuters gångavstånd från skolan, det innebär: lunch hemma och sen uppstigning.

I tisdags kom den första försmaken på "Dean", den orkan som nu sveper in över Mexiko. Den har tydligen avtagit i styrka, men det sägs att vi kommer få uppleva lite regn och stormvindar. Tisdagskvällen spöregnade det, och även gårdagskvällen bjöd på vatten. Enligt en av mina lärare var man tvungna att på skolan ställa in lektionerna på grund av regn och vind för två år sedan - jag håller tummarna.

Till helgen eller nästa vecka beger sig min rumskamrat Fallo härifrån för att via Veracruz och Mexico DF åka till Prag. Det känns lite tråkigt. Han har varit min vägvisare och hjälpt mig med mycket under min tid här. Dessutom tipsar han mig om Mexikansk musik och plåstrar om mig när jag skär mig i tummen. Jag kommer sakna hans sällskap, även om det innebär att jag får ett badrum för mig själv.

Dagens djungelordspråk: när det sitter en mexikan bakom ratten gömmer sig Fantomen.

Puddle of Mud

Så var då den första trippen utanför Monterrey och delstaten Nuevo León genomförd. Målet Cuatro Ciénegas visade sig vara en ganska sömnig småstad, i kontrast till Monterrey, i delstaten Coahuila. Bussturen tog cirka fyra timmar och var faktiskt varken obekväm eller svettig. På lördagen besökte vi några av de platser som är anledningen till att detta område räknas som ett av Mexikos naturliga underverk samt att NASA bedrivit forskning här (enligt uppgift från guiden). Vi besökte två stycken pozas, det vill säga två små bassänger. Det speciella med dessa är dels faunan (platsunika fiskar och sköldpaddor) samt mineralinnehållet vilket ger pölarna en fin blå färg.
Därefter besökte vi den sevärdhet jag tyckte bäst om, las dunas. Vita ökendyner så långt ögat nådde. Det låter nog inte så
Därefter var det dags för ett av alla efterlängtat bad. Det väntades vara höjdpunkten på dagen - det var en lerpöl.
Den leriga vattnet till trots tog sig de flesta ett dopp. Givetvis var det inte heller svalkande, vattnet var lufttempererat, runt 35 grader. Nåväl, efter badet var det dags för mat: carne asada - grillat kött! Inte heller detta infriade förväntningarna, men gick givetvis ner. Lyckligtvis anordnades en expedition till stan för att köpa öl, ett kanadensiskt initiativ som uppskattades av alla. Framåt kvällskvisten, mätta och inte så mycket mer, gick färden tillbaka till stan och till det hotell vi skulle bo på. Det var inget fel på hotellet i sig, men vi inkvarterades fem stycken i ett rum med tre sängar, varav två dubbelsängar. Jag delades således säng med en tysk. Dessutom var det några som inte ens fick hotellrum, de bussades vidare till något slags hus där de fick sova, jag känner inte riktigt till under vilka förhållanden (som ni kanske anar var researrangören inte årets entreprenör i Cuatro Ciénegas). Nåväl, inte alltför molokna gav vi oss på stan för att se om nattlivet i denna lilla håla skulle stå sig mot det i Monterrey. Ganska omgående hittade la fiesta mitt i stan. På ett torg, mellan kyrkan och polisstationen, var det riggat med strålkastare och högtalare. Det var till en början väldigt tomt, men allteftersom torget fylldes med alla utbytesstudenter började till och med lokalbefolkningen droppa in. Till inhemsk musik dansades sedan två danser - västerländsk klubbdito och mexikansk "ranchdans". Alla vaqueros, spanska för kopojke, var nog ganska förundrade över oss långväga gäster.

Efter inte alls så mycket sömn i vårt hemtrevliga hotellrum bjöds vi på en rejäl frukost - mjölk och cornflakes. Efter lite knussel kom dock lite frukt fram, och till slut även lite ägg, bönor och bacon. Sista deletappen på resan påståddes vara en vingård. Mycket riktigt växte det vinrankor där vi stannade till. Att kalla huset med drygt 20 tunnor vin (vilket vi fick provsmaka, det var inte gott) för en gård kallar jag överdrift. Vinskjul vore mer passande. Sedan bar det av hem mot Monterrey, varken för sent eller för tidigt. Resan var knappast värd sitt pris, men tack vare bra sällskap hade jag i alla fall mycket roligt.

Väl hemma möttes jag av ytterligare en carne asada, vilket alltså är ett begrepp för en grillfest, mer eller mindre. Mina mexikaner hade fixat fram lite kött och korv och diverse tillbehör, bland annat kaktusblad - nopalitos. Det blev en lyckad kväll med god mat, kaktusen smakade sparris.

Nu när jag skriver detta har klockan just passerat midnatt. Jag går och lägger mig snart. I morgon bär det av ganska tidigt till den myndighet där man registrerar sitt visum. Man blir enligt uppgift inte insläppt där i shorts. Önska mig lycka till.

Ovisshet

Jag sitter och tittar på min sovande rumskamrat (som åker till Prag snart). Vi kanske ska åka och handla snart, men jag vet inte säkert. Det beror litet på.

Detta är ett exempel på en av de saker jag tror kommer ske. Det finns även saker som jag givetvis vet kommer ske, men även sådana som jag ännu inte vet något om. Det är mycket som händer för tillfället och mycket som ska göras. Tid att tänka efter finns inte riktigt än, de dryga tre veckorna jag har varit här har flugit förbi snabbt som attan. Hela tiden finns det saker att göra; läxor (sic) ska göras, mat ska köpas och sömn ska sovas. Nu har jag bara en vecka på mig att registrera mitt visum, av de ursprungliga trettio dagarna. Jag har hunnit träffa mycket folk, varit på flertalet fester. Jag har köpt skolböcker. Jag har storhandlat flera gånger. Jag har suttit i en av mina sambos bilar flera gånger, nästa alltid utan att veta vart vi färdas.

Imorgon åker vi (tre-fyra busslaster studenter, mestadels utbytesditon) till Cuatro Ciénegas över helgen. Där tror jag mig veta vad som väntar: en öken med vattenpölar och ett unikt ekosystem samt grillat kött till middag på lördag. Det ska givetvis bli intressant, det är den första staden utöver Monterrey som jag besöker här i Mexiko.

Jag väntar ett tag till.

Stureplan nästa!

Haz click aquí som det står på spanska när man ska trycka på en länk.

Me gustan las piratas

Magen är ju som bekant vägen till varje hungrig students hjärta. Monterrey är som sagt en ganska amerikaniserad stad, så här finns det gott om snabbmatskedjor, i form av KFC McDonald's och Pizza Hut. Det är inte direkt min påse nötter, den typen av mat. Det som däremot intresserar mig är den mexikanska maten, även den snabba varianten. Så vitt jag märkt av äter man, åtminstone i denna del av landet, mycket bönor (frijoles) och tacos av olika slag. De vanligaste förekommande kryddorna verkar vara lime och koriander samt grön och röd salsa, i vissa fall förbannat stark sådan. Under tiden här har jag många gånger råkat slänga blicken på en anrättning som kallas pirata. Det är ett slags burrito, om min mexikanska matterminologi stämmer. Man kan köpa den i imponerande etablissemang som detta:
För 37 pesos får man detta:
Packar man upp paketet uppenbarar sig något gudomligt:
Det är alltså en burrito, fylld med kött och avokado. Till det får man stekt lök, lime och grön salsa. Det framgår måhända inte av bilden, men detta var riktigt gott och väl värt 37 pesos, vilket är ungefär 25 kr för tillfället.

För att vidga mina gourmet- och gourmandambitioner har jag anmält mig till en kurs i mexikansk matlagning. Tre timmar, en gång i veckan, det lovar gott.

Grottor!

I lördags arrangerade skolans sport- och kulturavdelning en utflykt till en grotta norr om stan. Grutas de Garcia kallades stället (<= länk)och man tog en liten linbana upp till ingången. Det var förvisso fascinerande och till viss del vackra stalaktiter, stalagmiter och allt vad det nu kan tänkas heta, men så imponerad blev jag inte. Att vi kom hem från en fest klockan fyra dagen innan gjorde inte turen mycket bättre. Det var i alla fall mycket svalt och skönt i grottan.
Hursomhaver, nu har jag åtminstone sett litet av det Monterrey erbjuder i turistväg. Det verkar i ärlighetens namn inte vara så mycket i övrigt. Det finns ett par gamla byggnader i staden, men det är nog allt. Monterrey har ingen kulturell historia direkt, det är en viktig punkt på Mexikos kommersiella karta.

Hektisk helg

Puh.

Fredag: Välkomstcocktail, men först, en timme information om processen att registrera sitt visa. Som rekommenderat kommer jag nog vända mig till advokaterna för att få det avklarat, 60 jänkardollar kostar det. Efter det bjöds vi på mat och dricka samt en uppvisning i mexikansk folkdans. Det var trevligt och en fin gest. Därefter var det lite efterfest i ett hus där ytterligare en svensk huserar.

Lördag: Dagen med stort D så här långt. En av mina sambos flickvän fyllde år och det var fest på en båt i en sjö (eller damm faktiskt). Många mexikaner var där, och för min del blev det mycket lyssnande.


Söndag: Mycket sömn. Därefter åkte vi runt till olika affärer jag och mina mexikaner, jag vet inte riktigt vad vi letade efter, men jag tror att vi fann det. På kvällen bjöd tyskorna (från Schwaben) på middag. Middag är för övrigt något jag inte vet om mexikanerna äter. Jag har i stort sett bara sett mina mexikaner äta lunch.

Idag: Kurserna började. Först hade jag en lektion i Español Intermedio, och den verkade vara bra och på rätt nivå. Därefter hade jag en ekonomikurs, på spanska. Jag är lite skeptisk till huruvida jag kommer kunna klara det. ¡Vamos a ver! Utöver allt detta ska man den här veckan skriva upp sig för de aktiviteter man vill delta i, som till exempel simning, fotboll, och så vidare. Jag har beslutsångest.

Städat

I väntan på nästa föreläsning med allmän information för utbytesstudenter, denna gång "Academic Policies", finns inte så mycket att göra. Dock kom just städarna förbi, de vars existens jag blev medveten om först igår. De gjorde allt, skurade golv, diskade tallrikar och bäddade, fantastiskt! En gång i veckan tror jag att det är.

Ikäll är det "International Student Party" och givetvis ska jag dit (40 pesos för inträde och en öl), trots att jag faktiskt dragit på mig en förkylning. Jag tror det beror på draget från alla fläktar samt kontrasten mellan 35 grader ute och och 20 grader i ventilerade lokaler. I går tog jag även några bilder på vårt lummiga campus där fåglarna som jag nu vet heter påfåglar finns, inga bilder på dessa dock.