Nu fattas bara
Mexico City (även känd som
Ciudad de México,
México Distrito Federal, eller rätt och slätt
DF vilket uttalas 'de äfe') för att jag ska ha besökt Mexikos tre största städer. Guadalajara är något större än Monterrey, vilket märktes när vi (jag och min resekamrat från Finland, Edvard) begav oss till förorterna
Tlaquepaque och
Zapopan, det tog drygt en halvtimme med buss. Staden i sig var ganska trevlig, men erbjöd inte något speciellt även om just dessa två stadsdelar var trevligare än stadskärnan.
Vi tog även bussen till
Tequila, två timmar bort, födelseorten för [gissa på valfri mexikansk spritsort]. Det var en trevlig liten håla där vi åt
chilaquiles till frukost, för att därpå gå på en guidad visning av
Jose Cuervos anläggning. Den informativa turen avslutades med ett par margaritas. Bland det vi lärde oss ingick bland annat att
Jose Cuervo Especial är mindre "äkta" än de flesta andra sorterna de tillverkar, på grund av att den enbart innehåller 51 % socker från agave-växten (resten från "ospecifierad källa"), av vilken man tillverkar drycken. Är man sugen på att veta mer om tillverkningen kan man säkerligen hitta något på internet.
Något som var noterbart är att jag aldrig tidigare i Mexiko blivit kallad
gringo så pass mycket. Vi blev kallade det kors och tvärs, i tron att vi inte förstod vad folket sade, varpå vi påpekade att "
no somos gringos". I övrigt är en av specialiteterna i Guadalajara
Torta ahogada, vilket ordagrant betyder dränkt macka vilket är just vad det var, en macka fylld med kött dränkt i tomatsås. Dessutom besökte vi vad som påstods vara Latinamerikas största marknad, och ja, jag kan intyga att den var riktigt stor med sina tre våningar.
Nu fattas bara Mexico City (även känd som Ciudad de México, México Distrito Federal, eller rätt och slätt DF vilket uttalas 'de äfe') för att jag ska ha besökt Mexikos tre största städer. Guadalajara är något större än Monterrey, vilket märktes när vi (jag och min resekamrat från Finland, Edvard) begav oss till förorterna Tlaquepaque och Zapopan, det tog drygt en halvtimme med buss. Staden i sig var ganska trevlig, men erbjöd inte något speciellt även om just dessa två stadsdelar var trevligare än stadskärnan.
Vi tog även bussen till Tequila, två timmar bort, födelseorten för [gissa på valfri mexikansk spritsort]. Det var en trevlig liten håla där vi åt chilaquiles till frukost, för att därpå gå på en guidad visning av Jose Cuervos anläggning. Den informativa turen avslutades med ett par margaritas. Bland det vi lärde oss ingick bland annat att Jose Cuervo Especial är mindre "äkta" än de flesta andra sorterna de tillverkar, på grund av att den enbart innehåller 51 % socker från agave-växten (resten från "ospecifierad källa"), av vilken man tillverkar drycken. Är man sugen på att veta mer om tillverkningen kan man säkerligen hitta något på internet.
Något som var noterbart är att jag aldrig tidigare i Mexiko blivit kallad gringo så pass mycket. Vi blev kallade det kors och tvärs, i tron att vi inte förstod vad folket sade, varpå vi påpekade att "no somos gringos". I övrigt är en av specialiteterna i Guadalajara Torta ahogada, vilket ordagrant betyder dränkt macka vilket är just vad det var, en macka fylld med kött dränkt i tomatsås. Dessutom besökte vi vad som påstods vara Latinamerikas största marknad, och ja, jag kan intyga att den var riktigt stor med sina tre våningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar