Reseberättelse: Mexico City och Teotihuacán

Så var det då dags för huvudstaden, och en av världens största därtill. Jag anlände till Mexico City mitt på dagen och min far skulle anlända senare på kvällen. Jag hoppade in i en taxi på busstationen och åkte direkt till hotellet som låg strax utanför stadsdelarna Condesa och Roma, som anses vara ganska välställda. Detta kunde man dock inte riktigt tyda av husfasaderna, omgivning var ganska sliten och smutsigt var det givetvis. Det visade sig dock senare att en liten promenad ledde till ett lugnare område med ett bra restaurangutbud. Farsan anlände inte förrän sent på kvällen, så första dagen i staden såg jag inte så mycket mer än kvarteret runt hotellet.

Andra dagen i Mexico City dedikerades åt turistande. Vi begav oss till La Alameda (ett slags park som finns i de flesta mexikanska städer), Zócalo (huvudtorget) och ett museum tillägnat mexikos mer kända artister såsom Diego Rivera. Ett stenkast, varken mer eller mindre, från Zócalo finner man även ruinerna från Tenochtitlan, den aztekiska staden som spanjorerna erövrade, jämnade med marken och byggde Mexico City på. Faktum är att man byggde Zócalo exakt på den plats där huvudtorget i Tenochtitlan låg.

Sedan fortsatte egentligen bara turistandet, vi besökte det ganska imponerande antropologiska museet i staden , där man visar rester från de gamla indiankulturerna; samt den otroligt stora parken Chapultepec. Därutöver tog vi en sväng förbi Coyoacán, den stadsdel där Frida Kahlo föddes, en sjysst argentinsk restaurang.
Att trafiken i Mexiko City är hemsk är ingen hemlighet och det är ett rykte som stämmer. Dessutom sägs det att man alltid ska be hotellet/restaurangen ringa efter en taxi åt en , på grund av de "svarta" taxis som finns. Trots detta tog vi/jag en taxi på gatan flertalet gånger utan några problem. Nåväl, efter cirkus tre dagar i storstaden hade jag åtminstone min far tröttnat på densamma, varför vi hyrde en bil för att bege oss ut på en liten tripp. När vi väl fått nycklarna till vår Dodge Attitude tog vi oss an äventyret som kallas köra bil i Mexico City. Efter lite om och men lyckades vi hitta ut ur staden, och satte riktning mot Teotihuacán.
Teotihuacán är ytterligare lämningar från forna indiankulturer, dock av okänd härkomst. Aztekerna upptäckte staden för en herrans massa år sedan och blev så pass impade att de slog upp Tenochtitlan. Och visst hade de rätt, det är en imponerande syn. Jag besteg den 75 meter höga solpyramiden, världens tredje största pyramid. Det absurda i det hela är att när man åker ut från Mexico City, en oändlighet av gråa cementhus, så reser sig helt plötsligt mitt i alltsammans ett gäng pyramider. Som på de flesta mexikanska turistmål kryllade dessutom platsen av ambulerande souvenirförsäljare som alla försäkrade att de själva hade tillverkat sin vara, trots att alla halsband, armband, miniatyrpyramider och så vidare, såg identiska ut.

Reseberättelse: Guanajuato

Efter att spenderat en dryg vecka med mina sambos i Querétaro tog jag bussen (buss är för övrigt det primära färdsättet i Mexiko och under semestertider är bussföretagen enligt lag tvungna att ge studenter halva priset på biljetterna) till staden Guanajuato, en tur på dryga två timmar. Via sidan CouchSurfing hade tidigare lyckats hittat en mexikanare som var villig att upplåta golvutrymme för mig att sträcka ut min ryggsäck på. På så vis lärde jag känna Mariana, som hon hette, och hennes kompisar, varav en var en norsk flicka som var i stan som utbytesstudent året innan och gjorde ett återbesök. Således hade jag både sällskap och personlig guide runt stan, varför jag hann se ganska mycket. Guanajuato är en mycket trevlig och turistvänlig stad belägen i en dal. Staden har många sevärdheter och ligger på ett system av tunnlar, förr en underjordisk flod, som nu är vägar, vilket gör att den till skillnad från många mexikanska städer är tämligen fri från trafik (till synes).
Under mina fyra dagar har jag se en uppsättning kyrkor och torg av vanligt mexikanskt snitt, ett mumiemuseum samt diverse andra saker. Guanajuato är inte bara ett svårstavat stadsnamn, det är även en stad som jag gärna passerar en någon gång till. Efter min tid i Guanajuato, som även är en delstat, begav jag mig till stora hemska Mexico City (varför har en mexikansk stad ett engelskt namn på svenska?).

Reseberättelse: Querétaro med omgivningar

Som jag tidigare skrivit var Querétaro mitt första resmål under semestern. Dagen innan jag gav mig av därifrån tog vi en utflykt till byn Bernal, där en tämligen ointressant klippformation fanns. Med ett gott öga kunde man urskilja formen av en elefant i klippan. Tanken var att vi skulle äta gorditas i Bernal, men eftersom det var måndag var byns välrenommerade gorditashak stängda så vi fick nöja oss med en inte alltför välsmakande vikingcider som vi hittade i en butik. Lustigt nog sålde man det som äppel-öl.
Därefter åkte vi till vingården Freixenet (som även finns i Spanien, Frankrike och USA) som i Mexiko tillverkar vino espumante, alltså en motsvarighet till champagne. För det låga priset som vi betalade kan jag inte klaga på smaken. Nästa resmål var den lilla orten Tequisquiapan som var en trevlig, typisk mexikansk by med en liten hantverksmarknad och allt det där.

Como si estuviera en Suecia...

Väl hemma (i Monterrey) från den drygt sex veckor långa semestern möts jag av riktigt svenskt höstrusk med regn, dugg, dis och blöta strumpor. Idag hade jag min första dag med klasser för terminen, eftersom mitt schemat till slut, efter några vändor, är tomt på måndagar. Okristligt tidigt, klockan 7 imorse, hade jag min första lektion; Enzymologi y biokatalysis. Därutöver jag en kurs som är motsvarande fast praktiskt, en i toxikologi, bioreaktorer, metabolism samt slutligen en i entreprenörskap. Återstå att se hur pass intressanta klasserna i fråga är.

När redaktören tar sig i kragen kommer en reserapport upp.