¡Viva México cab...!

I torsdagskväll, i vanliga mexikansk ordning en smula försenat, gav sig bussen av från Monterrey mot staden Zacatecas, belägen i mitten av landet i delstaten Zacatecas. Efter en drygt sju timmar lång resa anlände vi i staden kring åttatiden på morgonen. Det dryga fyrtiotalet sömniga studenter begav sig snabbt till hotellet för två timmars sömn. Därefter väntade en liten turisttur runt staden. Först begav vi oss till en gammal gruva (andra gruvan jag besöker i Mexiko!), La Mina el Eden. Det var en gruva, och inte så mycket mer. Därefter tog vi en linbana upp till en bergshöjd med namnet Cerro de la Bufa som framförallt bjöd på en mycket fin utsikt över Zacatecas. Dessutom fanns där ett museum, tre mexikanska självständighetshjältar till häst (statyer), samt mat.
Efter detta begav vi oss åter till hotellet för lite avkoppling, innan vi gav oss ut på stan för att traska runt lite. Jämfört med Monterrey visade sig Zacatecas vara mycket trevligare. Bebyggelsen var av äldre kolonialt snitt och stadskärnan är till och med på UNESCO:s världsarvslista. Dessutom kunde man traska runt, till skillnad från Monterrey där bilarna dominerar. På kvällen återvände vi till gruvan som nu förvandlats till en nattklubb, det var ganska häftigt, man tog ett litet gruvtåg för att komma in och ut. Enda fnurran på tråden var att man var tvungen att visa sitt kvitto när man ville gå ut, något som ställde till en hel del problem för i stort sett alla.

Efterföljande dag, alltså lördag, spenderades till fots promenerande runt staden. Vi såg många fina parker, en gammal akvedukt, ett museum och stadens gamla och ganska imponerande katedral. På kvällen firades så den mexikanska självständigheten. Ett av de konstigare inslagen i detta firande var iscensättningen av ett slag mellan spanjorer och morer, vad har det att göra med Mexikos självständighet? Jag fick aldrig något svar på den frågan. Därefter följde en flaggceremoni och el grito, alltså självständighetsskriket, mer eller mindre. Man skriker ¡Viva México/valfri mexikansk historisk hjälte/tequila/etc!. Vi utlänningar firade självständigheten mer än mexikanarna. Sen avfyrade man en imponerande salva fyrverkerier på farligt låg höjd, varefter vi begav oss genom den enorma trängseln till vår buss som tog oss till La Feria, något som bäst beskrivs som ett gigantiskt nöjesfält fyllt med attraktioner, spel, mat, dryck, klubbar och mexikaner.

Efter den sena lördagskvällen blev det en sen uppstigning söndagmorgon. Efter en lång jakt på riktig frukost (kaffe och macka är godare än tacos vid vissa tillfällen) lyckades vi få tag på något som förvisso var spetsat med chili men en bra frukost i alla fall. I väntan på frukosten bevittnade vi även en parad (som deltagarna enligt lagen måste vara med i, enligt en av mina sambos) innehållande allt från skolbarn till militärer. Därefter styrde vi kosan till något som kallades La Quemada, en plats där något slags pre-kolonial kultur huserat, även om det än inte är utrett riktigt vilken. Jag har således sett min första pyramid i Mexiko, en liten sådan. Sedan återstod bara hemfärden som bestod i ett antal mindre bra filmer, ett stopp ute i ingenstans för proviantering och lite sömn. Vi anlände till Monterrey kring elvatiden söndagkväll. Jag var trött, nöjd och längtade efter att få sova i min egna säng.
Bland det första jag märkte när jag kom hem var att handfatet i mitt badrum hade bytts ut under helgen på grund av att det gamla läckte. Jag hade ingen aning om att detta skulle ske, men nu har jag i alla fall ett splitter nytt handfat.