Någon gång måste vara den första...

...och ibland är just denna gång även den sista. Igår gick jag med mina sambos på en match amerikansk fotboll. Skolans lag mötte laget från stadens universitet, alltså ett derby med minst några tusen besökare. Totalt varade matchen drygt fyra timmer, från klockan sju till elvasnåret. Av dessa fyra timmar vara bara en timme effektiv speltid! Lyckligtvis började det regna ganska tidigt, så vi gick hem och återvände till matchen när regnet lagt sig. Vi missade inget, ställningen var densamma när vi kom tillbaka. Därutöver var pausunderhållningen medelmåttig, så sammanfattningsvis kan jag säga att amerikansk fotboll inte är något för min del men lyckligtvis var priset bara 25 pesos, mindre än vad en påse chips kostade inne på arenan.

Nescafé & fylld chili

Gårdagens matlagningslektionen bestod i två rätter: Chiles en Nogada och Cocada. Den förstnämnda går i en mexikanska flaggans färger och är en viss sorts chilifrukt (chile poblano om jag minns rätt) fylld med en märklig blandning av kött och frukt, toppat med en getostsås och kornen från granatäpple. En märklig men god anrättning. Cocada är ett slags kaka med kokosspån som också tilltalade mig. Förra veckan gjorde vi för övrigt Latinamerikas förmodligen vanligaste efterätt: Arroz con leche - liknande ris a la malta.

Just nu sitter jag och dricker Nescafé, vilket till min förvåning är bland det godare kaffet jag har smakat här i Mexiko. Man dricker uppenbarligen inte så mycket kaffe. Det kaffe jag har serverats på restauranger har i regel varit en svag sörja med en touch av kanel.

Angående resan till Cancún verkar det som att vi har bestämt oss för att slå läger på Playa del Carmen som tydligen är lite mindre charterturistigt och förhoppningsvis lite billigare. Jag längtar till solen och stranden nu, men först väntar ytterligare en omgång delprov nästa vecka.

San Miguel de Allende

Ytterligare en helg på resande fot. Denna gång bar det av till San Miguel de Allende. Även denna staden ligger centralt i landet, i delstaten Guanajuato. Hittills är det den vackraste staden jag sett i Mexiko, förande tankarna till Spanien med sin gamla bebyggnad och kullerstensgator. Man kan lätt förstå att staden har blivit ett tillhåll för tillbakadragna jänkare (och till viss del européer).
Helgen gick mycket fort. Mellan mycket ätande (god mango!), en del festande, mycket mycket väntante och en del promenerande hann vi med att dels besöka stadens feria, vilket i jämförelse med Zacatecas dito var renare, mindre och mer anpassad för småfolket. Helgens mest absurda situation var att sitta i ett tält mitt ute i den mexikanska intigheten, i ett tält, tittandes på två människor i Flintstones-dräkter spela upp något slags scen. Det var inte precis något jag kunde tänka mig för ett par månader sedan. Därutöver gick vi på tjurfäktning, något jag var väldigt kluven inför. Jag kan säga att den beslutsångest jag hade innan jag köpte biljetten aldrig mer kommer infinna sig i mina tankar. Det var inte på något sätt speciellt underhållande eller värt penningen. Tjurarna hade ingen chans och fick sätta livet till utan någon nåd. Det var förvisso ungefär det jag hade väntat mig, även om jag nog inte insåg att det skulle gå till riktigt så.
Efter två helger med resande ska det bli skönt att stanna i Monterrey denna helg, speciellt eftersom nästa uppsättning delprov går av stapeln nästa vecka. Glada nyheter dock, den 10:e oktober åker jag till Cancún för fyra dagars sol och bad! Vamos a la playa, oh oh oh oh!

Iakttagelser

• I Mexiko fryser man inte bröd. När en vän till mig gjorde det frågade hans rumskamrat varför han dödade brödet, och påpekade att han inte ville äta kallt, hårt bröd. Däremot förvarar man sina tortillas i kylen. Dessutom verkar man, åtminstone i studentkretsar här i Monterrey, ha en absurd uppfattning om hur länge man kan låta matvaror ligga framme i detta varma, fuktiga klimat.
  

• När man är och handlar i Monterrey behöver man inte äta middag. I affärerna finns så många provsmakningsstånd att man blir bra mätt.

• Den mexikanska spanskan använder sig av mycket diminuitivformer, med -ita/ito ändelser alltså.

• Nu i Mexiko, alltså ahorita ("nu", egentligen "lilla nu" eftersom det är diminuitiv), är om en eller två timmar.

• Det är billigt att gå på bio här, halva priset på onsdagar. Det innebär ca 30 pesos, alltså strax under 20 kr.

• Folk kör som idioter.

• Språket är fyllt med tusen olika slang som inte finns i en enda ordbok, inte ens i en mexikansk slangordbok jag hittat.

• Lyxvaror såsom kläder och datorer är förhållandevis dyrt här, därför åker mexikanerna till staterna för att köpa sådant.

• Världens rikaste mexikan är även världens rikaste man. I Monterrey finns även Latinamerikas rikaste stadsdel, San Pedro. Där kan man se stora herrgårdar med helikopterplatta och dylikt.
  

¡Viva México cab...!

I torsdagskväll, i vanliga mexikansk ordning en smula försenat, gav sig bussen av från Monterrey mot staden Zacatecas, belägen i mitten av landet i delstaten Zacatecas. Efter en drygt sju timmar lång resa anlände vi i staden kring åttatiden på morgonen. Det dryga fyrtiotalet sömniga studenter begav sig snabbt till hotellet för två timmars sömn. Därefter väntade en liten turisttur runt staden. Först begav vi oss till en gammal gruva (andra gruvan jag besöker i Mexiko!), La Mina el Eden. Det var en gruva, och inte så mycket mer. Därefter tog vi en linbana upp till en bergshöjd med namnet Cerro de la Bufa som framförallt bjöd på en mycket fin utsikt över Zacatecas. Dessutom fanns där ett museum, tre mexikanska självständighetshjältar till häst (statyer), samt mat.
Efter detta begav vi oss åter till hotellet för lite avkoppling, innan vi gav oss ut på stan för att traska runt lite. Jämfört med Monterrey visade sig Zacatecas vara mycket trevligare. Bebyggelsen var av äldre kolonialt snitt och stadskärnan är till och med på UNESCO:s världsarvslista. Dessutom kunde man traska runt, till skillnad från Monterrey där bilarna dominerar. På kvällen återvände vi till gruvan som nu förvandlats till en nattklubb, det var ganska häftigt, man tog ett litet gruvtåg för att komma in och ut. Enda fnurran på tråden var att man var tvungen att visa sitt kvitto när man ville gå ut, något som ställde till en hel del problem för i stort sett alla.

Efterföljande dag, alltså lördag, spenderades till fots promenerande runt staden. Vi såg många fina parker, en gammal akvedukt, ett museum och stadens gamla och ganska imponerande katedral. På kvällen firades så den mexikanska självständigheten. Ett av de konstigare inslagen i detta firande var iscensättningen av ett slag mellan spanjorer och morer, vad har det att göra med Mexikos självständighet? Jag fick aldrig något svar på den frågan. Därefter följde en flaggceremoni och el grito, alltså självständighetsskriket, mer eller mindre. Man skriker ¡Viva México/valfri mexikansk historisk hjälte/tequila/etc!. Vi utlänningar firade självständigheten mer än mexikanarna. Sen avfyrade man en imponerande salva fyrverkerier på farligt låg höjd, varefter vi begav oss genom den enorma trängseln till vår buss som tog oss till La Feria, något som bäst beskrivs som ett gigantiskt nöjesfält fyllt med attraktioner, spel, mat, dryck, klubbar och mexikaner.

Efter den sena lördagskvällen blev det en sen uppstigning söndagmorgon. Efter en lång jakt på riktig frukost (kaffe och macka är godare än tacos vid vissa tillfällen) lyckades vi få tag på något som förvisso var spetsat med chili men en bra frukost i alla fall. I väntan på frukosten bevittnade vi även en parad (som deltagarna enligt lagen måste vara med i, enligt en av mina sambos) innehållande allt från skolbarn till militärer. Därefter styrde vi kosan till något som kallades La Quemada, en plats där något slags pre-kolonial kultur huserat, även om det än inte är utrett riktigt vilken. Jag har således sett min första pyramid i Mexiko, en liten sådan. Sedan återstod bara hemfärden som bestod i ett antal mindre bra filmer, ett stopp ute i ingenstans för proviantering och lite sömn. Vi anlände till Monterrey kring elvatiden söndagkväll. Jag var trött, nöjd och längtade efter att få sova i min egna säng.
Bland det första jag märkte när jag kom hem var att handfatet i mitt badrum hade bytts ut under helgen på grund av att det gamla läckte. Jag hade ingen aning om att detta skulle ske, men nu har jag i alla fall ett splitter nytt handfat.

Rapport: MOLE

Succén uteblev men jag kan se potentialen i denna anrättning. Vårt försök blev inte helt misslyckat men ganska intetsägande smakmässigt. Vår lärarinna skyllde på att chokladen var dålig, och jag är beredd att hålla med, chilin var det då inget fel på. Nåväl, jag fick med mig en en liter mole con pollo samt en hög tortillas hem.

Efter matlagningskursen begav jag mig snabbt hem för att se Mexiko möte Brasilien i Boston (sic). Jag vet inte varför dom spelade där, men matchen var lika intetsägande som vår mole. Brasilien vann med 3-1.

Nu: packa väska, göra läxa.

Imorgon: åka till visum-kontoret (utan att veta vad som väntar mig, troligtvis inte ett färdigt visum), gå till lektioner, åka till Zacatecas.

Upp till bevis: MOLE

Det har varit ytterligare en hård dag i skolan, det vill säga en tvåtimmare spanska uppföljt med en timme simning (man blir helt slut efteråt) och ytterligare en form av spanska; en timme i det så kallade språklaboratoriet (obligatoriskt 20 gånger på en termin). Därefter har jag ätit quesadillas, och avverkat ett par läxor samt lite korrespondens. Nu blickar jag framåt mot dagens stora händelse: MOLE! För er som inte känner till det är mole en sås (egentligen vilken som helst, men vanligtvis denna) som innehåller såväl chili som choklad. Man äter den vanligtvis med kyckling. Jag har ännu inte prövat på det men har frågat en del personer och fått både positiva och negativa svar.

Mätt och belåten...

...sitter jag i sängen efter lunchen. Dock ska inte detta inlägg handla om mina matlagningskunskaper (trots att jag återigen överträffade mina egna förväntningar). En av mina deltentor från förra veckan blev uppskjuten, vilket resulterade i att jag har två stycken imorgon. Den ena är i kursen Destrezas Comunicativas 2 och den tänker jag nog inte mer än glutta i boken inför. Kursen handlar, som namnet antyder, om kommunikation på spanska, alltså vardagsprat; lätt, enkelt och simpelt.

Det andra provet är i kursen Introduction to Mexican Culture, den hålls på engelska och handlar om inget annat är mexikansk kultur. Det är mycket intressant, men även ganska krävande. Jag har många, många texter att läsa/titta igenom/hoppa över inför morgondagen. Det aktuella kapitlet i kursen handlar om pre-spanska-erövningen-civilisationer i Mexiko, till exempel Aztekerna och Mayafolket. Jag har bland annat lärt mig att man spelade boll av religiösa skäl, lite som idag.

Denna helg, närmare bestämt torsdagkväll, ska det till att resas. Jag offrar en lektion på fredagen för att åka till staden Zacatecas i delstaten Zacatecas, söderut från Monterrey. Stadens kärna är ett världsarv enligt UNESCO:s lista. Anledningen till att jag, som del i en busslast på fyrtio personer, beger mig dit är att den 16:e september är Mexikos självständighetsdag. Detta måste givetvis firas, lämpligen på en plats annan än Monterrey.

Dagens intressanta fakta:
1. Wal-Mart har öppet dygnet runt.
2. Alla Wal-Mart affärer har samma utformning invändigt.

Kort lägesinformation

Värmen har kommit åter till La Sultana del Norte som Monterrey ibland kallas. Jag har just ätit lunch och ska snart springa (lunka) iväg till skolan. Hittills har jag skrivit två deltentor varav den ena jag fick tillbaka idag. Mitt resultat var 82/100. Betygsskalan här går från 0 till 100, och 70 är gränsen för godkänt. Med tanke på att jag pluggade minimalt inför den (och de andra deltentorna, varav två är senare idag och en nästa tisdag) är jag nöjd.

Tack vare värmen har jag äntligen kunnat tvätta kläder och hängt ut dem på torkning, hurra!

Jag gillar att fotografera mina mästerverk

Salsa

Jag har aldrig varit typen som dansar mycket, eller bra heller för den delen. Utan att ta hänsyn till detta var vi igår på en salsaklubb och svängde, lite orytmiskt i mitt fall, våra lurviga. Det var mycket kul, och jag tror att jag mer eller mindre kan ett grundsteg. Detta efter gårdagen samt ett föregående "träningspass". Det är dock lite nedslående att se de som verkligen kan, de flyger runt som vilda getingar i en glasburk. Jag ämnar lära mig mer och kanske till och med gå på en salsakurs (nästa termin). Faktum är att jag ska smygträna lite ikväll, men det krävs nog en riktig kurs för att jag inte ska slå knut på mina armar och ben.

Igår förmiddag var jag även på en marknad inne i stan, i den floden Santa Catarinas uttorkade bädd, vid bron Puente del Papa, namnet givet för att en påve traskade över bron 1979. Hursomhaver, vi begav oss till marknaden för att rekognosera lite och kanske köpa lite billiga saker. En beställning tacos (un orden de tacos är en portion, i regel en tallrik med cirka 5 tacos) senare och lite svettande kunde vi konstatera att modet som gäller på marknaden förmodligen härstammar från en farlig förort i LA, och därför fann vi inte så mycket av intresse. Goda tacos dock!

Sista dagen denna helg är idag, och jag måste nu börja plugga inför delproven. Jag tror inte att de kommer vara särskilt svåra, men å andra sidan skadar det ju inte att plugga, eller?

Estoy tan solo

I torsdags tog vi farväl av Fallo, min före detta rumskamrat. Vi åt middag på Sierra Madre Brewing Co som är en Monterrey-variant på en sportbar samt mikrobryggeri, alltså egen öltillverkning. Jag fann deras ölsorter tämligen smakrika för att vara mexikanska. Efter ytterligare några turer befann vi oss till sist på flygplatsen, klockan fem fredag morgon. Klockan sex var jag i säng, och klockan åtta steg jag upp för lektion.

Efter sig lämnade Fallo två kuddar, så nu har jag för första gången här sovit med två kuddar. Jag hade bara köpt en innan, trots att jag brukar sova med två. Det innebar att jag igår vaknade upp med en mycket stel rygg och nacke.

Igår var även första dagen på veckan som vi slapp se regnet ösa ned som en syndaflod vore närstående. Därför tog jag tillfället i akt att bege mig till poolen (som tillhör korridorsbostäderna, residencias). Mycket skönt och lagom varmt, och ganska trevligt när jag nu hör att det nästan är vinter hemma i Svealand.

Denna helg kommer vara tämligen lugn. Nästa vecka är späckad med fem delexamen. Idag ska jag tillsamman med några australiensare bege oss till en marknad i stan, i övrigt har jag en hel del pluggande att ta mig igenom.