Land of the Free, Home of the Brave

En av Virginia Tech:s större byggnader och i förgrunden "the Drillfield", döpt så eftersom fältet har använts för militärexcersiser (universitetet har militär bakgrund).

Snart har jag befunnit mig i staterna en månad, och måste säga att jag trivs. Blacksburg är som jag tidigare nämnt en liten ort, det är mycket lugnt här och grannarna hälsar på en. Av byns drygt 40 000 invånare är cirka tre fjärdedelar studenter på universitetet, så befolkningen är ganska ung. Förutom den lilla lilla stadskärnan består orten av omkringliggande villaområden och några mer avlägsna lägenhetskomplex. När jag anlände var värmen här olidlig men nu har vi gått ner till 25 gradersstrecket någonstans, behagligt väder. Hittills har min praktik gått bra, jag jobbar inte så hårt men det är lärorikt och intressant.

Ortscentrum - tre rödljus tror jag.

Givetvis har dock Blacksburg och USA sina besynnerligheter. Något som jag har lagt märke till är att nyhetssändningarna bara handlar om inrikesangelägenheter (på senaste tiden: det stundande valet, en journalists död samt översvämningar i landet). Det är inte konstigt att genomsnittsjänkaren inte har någon större koll på vad som händer runt om i världen. En av de lokala konstigheterna är skolans amerikansk-fotbollsarena Lane Stadium som tar ca 66 000 besökare, alltså fler än ortsbefolkningen. Hursomhelst, jag känner mig ganska hemmastadd här trots att jag har tvingats vänja mig vid att sova i vattensäng. Det mesta ligger inom cykelavstånd, såväl skolan som stampuben Rivermill. Eftersom jag bor med två italienare har jag spenderat en del tid med ortens italienska minoritet (åtminstone 20 stycken). Det är ett trevligt gäng och här i veckan fyllde en av mina sambor år så vi ordnade en födelsedagsgrillsfest på verandan. Det går mycket fort när de pratar italienska men jag snappar upp en del ord eftersom spanskan och italienskan har en del gemensamt.

Här bor jag med mina två italienare. Vår "lägenhet" är den första våningen.

Tyvärr missade jag midsommarfirandet hemma i Sverige. Idag hålls dock en sommarsolståndsfestival i byn, återstår att se vad det innebär, det kan nog bli kul. Dessutom spelar byns DJ på Rivermill ikväll, det borgar för en vild kväll.

På plats i staterna

Jag har nu hunnit spendera drygt sex dagar i San Diego, Kalifornien samt två stycken här i Blacksburg, Virginia. Mina dagar i San Diego var lugna och trevliga. Staden är ganska utspridd och kollektivtrafiken (i landet där bil är var mans rättighet) ineffektiv. Jag hann dock se en del av staden, och mitt första intryck var, förmodligen på grund av kontrasten till Mexiko, att det var otroligt städat och ordnat. Jag stannade i min vän Fredriks hus i stadsdelen La Jolla där det finns en fin och ganska pengatät strandpromenad. Vädret i San Diego var vältempererat med svalkande havsbriser. Här i Blacksburg har vi däremot drygt 30 grader och hög luftfuktighet, och jag måste nog säga att jag har fått nog av extrem värme efter tiden i Mexiko. Hursomhelst trivs jag, orten är liten, mycket liten. En av mina två nya sambos visade mig centrum i går, på cykel, och det avklarade vi på en minut. Jag hyr ett rum i ett hus där två italienare bor. De studerar på Virginia Tech och är ena trevliga prickar. Dessutom har de presentarat mig för den vältaliga italienska gruppen här, drygt tjugo personer, som nog kommer liva upp stämningen så här i EM-tider. På måndag börjar min praktik, och även om jag inte vet exakt vilka mina arbetsuppgifter kommer vara verkar det inressant att döma av det professorn berättade för mig på vägen från flygplatsen.

PS. På ett av flygen hit stötte jag på en grupp amerikanska studenter som var på väg till Stockholm som del av en kurs. Om någon stöter på ett gäng vilsna jänkare i huvudstan, hälsa från mig.