Reseberättelse: Tlaxcala, Puebla, Cholula och Tlaxcala igen

Efter pyramiderna fortsatte jag och farsan mot Tlaxcala. Vi hade inga konkreta planer rörande vår lilla tripp innan, men Tlaxcala låg enligt kartan på ett bra avstånd från vår utgångspunkt. Det tog nog en dryg timme för oss att komma ut ur bebyggelsen runt Teotihuacan innan vi kom ut på vägar utan de små rackare till vägbulor man har här i Mexiko. Till slut kom vi även ut på en splitter ny motorväg som ledde till Tlaxcala men bristfällig mexikansk skyltning (samt uppmärksamhet måhända) orsakade att vi hamnade mitt i en otroligt stor marknad av något slag. Det var som om vägen gick rakt igenom Tepito. Till slut kom vi dock fram till Tlaxcala, en liten stad (färre än tjugotusen invånare). Orten var riktigt trevlig, men vi avverkade ganska snabbt stadskärnan och en lokal "delikatess".Nästföljande dag begav vi oss därför till Puebla, Mexikos fjärde största stad. Ytterligare en stad i kolonial stil, trevlig även den. I Puebla fick vi även äran att göra bekantskap med det mexikanska polisväsendet, i all dess prakt och ståtlighet. Vi råkade köra en handfull meter på en enkelriktad, oskyltad och helt tom väg och blev genast stoppade. Två poliser steg ur bilen och började prata med oss. Tydligen hade vi begått ett trafikbrott. Eftersom vi var utlänningar med en hyrbil så sa de att vi var tvungna att följa med till stationen. Vi hävdade att vi inte hade gjort något olagligt på grund av bristen på skyltar men de uniformerade gentlemännen insisterade. Därför frågade jag om det inte gick att lösa det på plats. Den ena välartade herren sa då att om vi gav dem boten (motsvarande 20 dagslöner, vilket skulle vara 1000 pesos) kunde de "lämna in" den åt oss, givetvis var det tal om muta. Jag sa att det inte lät riktigt som det korrekta förfarandet varpå de två poliserna började ana oråd och frågade vad jag gjorde i Mexiko och dylikt. Därefter kom vi till slut överens om att vi skulle följa deras bil till stationen. Sagt och gjort, vi följde efter dem, ut på en större väg. Helt plötsligt stannar de av vid sidan av vägen och viftar förbi oss. Vi vann! Lite senare insåg jag att de inte ens var trafikpoliser (i Mexiko får bara den speciella transito-polisen ge böter för trafikbrott.
En polisrelaterad upplevelse rikare tog vi in på ett hotell i Puebla och kollade in staden, som likt de flesta mexikanska städer i kolonialstil var spatservänlig med gamla byggnader. Katedralen var imponerande invändigt in all sin gyllne prakt.Efter en dag i Puebla stod "förorten" Cholula på programmet med anledning att man där hittar världens största monument och för-columbianska pyramid, till volymen sett. Cholula var en av aztekernas viktigaste städer, tyvärr märks det inte så mycket av det idag då spanjorerna vid sin ankomst skottade jord över pyramiden och snickrade ihop en kyrka på toppen av högen, det vill säga att större delen av pyramiden ligger begravd under jorden. Det var ganska intressant ändå att se hur olika kulturer (inom aztek-familjen) har slagit sig ned på platsen vilket resulterat i ett hullerbuller av konstruktioner omlott.Från toppen av Cholula-kullen hade man en klar sikt över de än aktiva vulkanerna Popocatépetl och Iztaccíhuatl, varav den förstnämnda är Mexikos näst högsta topp med 5426 meter. Man kan se Don Goyo som han kallas puffa ut små rökmoln till och från.
Efter denna lilla utflykt tog vi oss åter till Tlaxcala för en övernattning innan vi återvände till Mexico City för att lämna bilen. På vägen tillbaka åkte vi mellan de två vulkanerna genom ett barrträdsbestrött naturreservat, en stor kontrast mot den cementhuseveighet i grått som sedan följer.