Reseberättelse: Mexico City och Teotihuacán

Så var det då dags för huvudstaden, och en av världens största därtill. Jag anlände till Mexico City mitt på dagen och min far skulle anlända senare på kvällen. Jag hoppade in i en taxi på busstationen och åkte direkt till hotellet som låg strax utanför stadsdelarna Condesa och Roma, som anses vara ganska välställda. Detta kunde man dock inte riktigt tyda av husfasaderna, omgivning var ganska sliten och smutsigt var det givetvis. Det visade sig dock senare att en liten promenad ledde till ett lugnare område med ett bra restaurangutbud. Farsan anlände inte förrän sent på kvällen, så första dagen i staden såg jag inte så mycket mer än kvarteret runt hotellet.

Andra dagen i Mexico City dedikerades åt turistande. Vi begav oss till La Alameda (ett slags park som finns i de flesta mexikanska städer), Zócalo (huvudtorget) och ett museum tillägnat mexikos mer kända artister såsom Diego Rivera. Ett stenkast, varken mer eller mindre, från Zócalo finner man även ruinerna från Tenochtitlan, den aztekiska staden som spanjorerna erövrade, jämnade med marken och byggde Mexico City på. Faktum är att man byggde Zócalo exakt på den plats där huvudtorget i Tenochtitlan låg.

Sedan fortsatte egentligen bara turistandet, vi besökte det ganska imponerande antropologiska museet i staden , där man visar rester från de gamla indiankulturerna; samt den otroligt stora parken Chapultepec. Därutöver tog vi en sväng förbi Coyoacán, den stadsdel där Frida Kahlo föddes, en sjysst argentinsk restaurang.
Att trafiken i Mexiko City är hemsk är ingen hemlighet och det är ett rykte som stämmer. Dessutom sägs det att man alltid ska be hotellet/restaurangen ringa efter en taxi åt en , på grund av de "svarta" taxis som finns. Trots detta tog vi/jag en taxi på gatan flertalet gånger utan några problem. Nåväl, efter cirkus tre dagar i storstaden hade jag åtminstone min far tröttnat på densamma, varför vi hyrde en bil för att bege oss ut på en liten tripp. När vi väl fått nycklarna till vår Dodge Attitude tog vi oss an äventyret som kallas köra bil i Mexico City. Efter lite om och men lyckades vi hitta ut ur staden, och satte riktning mot Teotihuacán.
Teotihuacán är ytterligare lämningar från forna indiankulturer, dock av okänd härkomst. Aztekerna upptäckte staden för en herrans massa år sedan och blev så pass impade att de slog upp Tenochtitlan. Och visst hade de rätt, det är en imponerande syn. Jag besteg den 75 meter höga solpyramiden, världens tredje största pyramid. Det absurda i det hela är att när man åker ut från Mexico City, en oändlighet av gråa cementhus, så reser sig helt plötsligt mitt i alltsammans ett gäng pyramider. Som på de flesta mexikanska turistmål kryllade dessutom platsen av ambulerande souvenirförsäljare som alla försäkrade att de själva hade tillverkat sin vara, trots att alla halsband, armband, miniatyrpyramider och så vidare, såg identiska ut.