Förra helgen var ganska händelserik. Under en utekväll så bestämde vi oss för att ta en utflykt till
Real de Catorce som är en av Mexikos så kallade
pueblos magicos, det vill säga en magisk by. Sagt och gjort, klockan nio i ottan (ursprunligen avsåg vi stiga upp klockan sju) begav vi oss av. "Vi" i detta fallet var sambon Luis, den mexikanske vännen Christian, den finske vännen Eetu samt den svenska jag. Under den drygt tre och en halvtimme långa bilfärden sov jag ganska gott. Efter en bra bit obekväm stenlagd väg kom vi fram till en strax över två kilometer lång tunnel som man åker igenom för att komma till byn.
På andra sidan tunneln möts vi av en dal med en liten mexikansk, hästfylld by med kullerstansgator. Vi letade upp en litet hål i väggen där vi åt, underhållna av ägarinnans två småbarn som knuffade runt varandra på golvet. På grund av den goda maten och de överkomliga priserna återkom vi till stället hela tre gånger. Därefter tog vi en tur i stan innan vi beslöt oss för att ta en ridtur. Jag hade inte, så vitt jag vet, ridit innan och var därför en smula skraj för att sätta mig på pållen. Min häst
El Canelo var dock lyckligtvis ganska lugn, och galopperade bara till lite grann efter att han tagit små språng. Vi red i nästan en timme (vi var guidade av en cowboy, och hästarna kunde vägen utantill, så vi tappade inte bort oss) genom öknen tills vi kom fram till ett berg som vi besteg. Guiden berättade att huichol-stammen utför riter några gånger om året där på berget, tillägnade
peyote. Vi betraktade solen gå ned innan vi red tillbaka, genom beckmörkret. Jag trodde inte innan att det skulle vara så speciellt, men det var en riktigt häftigt att rida genom den mexikanska öknen. Åter i stan intog vi middag och sedan spenderade vi ett par timmar framför en brasa under en himmel full av stjärnor, innan vi drog oss tillbaka till vårat billiga hotell med inte helt rena lakan.
Dagen tillbringade vi promenerande runt i byn, samt delvis på en
cantina där vi tillsammans med ett klientel till stor del bestående av original av alla sorter man kan tänka sig. Anledningen till uppbådet var att Super Bowl spelades i staterna, och amerikansk fotboll är ganska populärt här i norra Mexiko.
Förra helgen var ganska händelserik. Under en utekväll så bestämde vi oss för att ta en utflykt till Real de Catorce som är en av Mexikos så kallade pueblos magicos, det vill säga en magisk by. Sagt och gjort, klockan nio i ottan (ursprunligen avsåg vi stiga upp klockan sju) begav vi oss av. "Vi" i detta fallet var sambon Luis, den mexikanske vännen Christian, den finske vännen Eetu samt den svenska jag. Under den drygt tre och en halvtimme långa bilfärden sov jag ganska gott. Efter en bra bit obekväm stenlagd väg kom vi fram till en strax över två kilometer lång tunnel som man åker igenom för att komma till byn.
På andra sidan tunneln möts vi av en dal med en liten mexikansk, hästfylld by med kullerstansgator. Vi letade upp en litet hål i väggen där vi åt, underhållna av ägarinnans två småbarn som knuffade runt varandra på golvet. På grund av den goda maten och de överkomliga priserna återkom vi till stället hela tre gånger. Därefter tog vi en tur i stan innan vi beslöt oss för att ta en ridtur. Jag hade inte, så vitt jag vet, ridit innan och var därför en smula skraj för att sätta mig på pållen. Min häst El Canelo var dock lyckligtvis ganska lugn, och galopperade bara till lite grann efter att han tagit små språng. Vi red i nästan en timme (vi var guidade av en cowboy, och hästarna kunde vägen utantill, så vi tappade inte bort oss) genom öknen tills vi kom fram till ett berg som vi besteg. Guiden berättade att huichol-stammen utför riter några gånger om året där på berget, tillägnade peyote. Vi betraktade solen gå ned innan vi red tillbaka, genom beckmörkret. Jag trodde inte innan att det skulle vara så speciellt, men det var en riktigt häftigt att rida genom den mexikanska öknen. Åter i stan intog vi middag och sedan spenderade vi ett par timmar framför en brasa under en himmel full av stjärnor, innan vi drog oss tillbaka till vårat billiga hotell med inte helt rena lakan.
Dagen tillbringade vi promenerande runt i byn, samt delvis på en cantina där vi tillsammans med ett klientel till stor del bestående av original av alla sorter man kan tänka sig. Anledningen till uppbådet var att Super Bowl spelades i staterna, och amerikansk fotboll är ganska populärt här i norra Mexiko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar