Reseberättelse: Puerto Escondido

Puerto Escondidos huvudstrand - Zicatela. Med sand mellan tårna och en kall Corona eller kokosnöt går det ingen nöd på en.

Inför nyår begav jag mig till Puerto Escondido för att vänta in det nya året på playan. Puerto Escondido är en relativt ny ort, rent turistmässigt, och platsen är mest känd i surfingkretsar för de höga vågorna där. Detta visade sig vara befogat - en dag fick badvakterna driva upp folket ur vattnet på grund av vågorna. Jag kom från Oaxaca på egen hand, men i Puerto Escondido slöt jag dels upp med en tjej (från Benin, studerande i Kanada, praktiserande i Mexico City) jag träffade på vandrarhemmet där och dels med Eetu från Finland samt hans vän Tomi. Dessutom stötte vi senare på lite känt folk, bland annat ett gäng tyska utbytesstudenter från Monterrey.

Mina kortbyxor hänger på tork i cabañan.

Jag kom fram till Puerto Escondido efter en drygt elva timmar lång bussresa. Det kan tyckas konstigt att det dröjde så pass länge, då avståndet från Oaxaca borde motsvara en tur på cirkus sex timmar. Dock är vägarna mellan Oaxaca stad och kustremsan som en orm utan ände slingrande sig genom bergen upp och ned, fram och tillbaka. Återigen var det första jag tog för mig att leta upp ett vandrarhem, något som inte visade sig helt lätt på grund av nyårsturismen till playan. När jag promenerade runt på gatan stötte jag ihop med två holländare som också letade logi varpå vi beslöt att förena oss i jakten på uppehälle. Efter några fruktlösa försök hittade vi en samling cabañas (hyddor/stugor) vid stranden - inte av den typen man ser i resekataloger, men däremot mycket billigt. Senare tog jag in på samma vandrarhem som mina finska vänner bodde på, där vi sov i en "sovsal" som egentligen bara var två rader med sängar under ett tak. När jag vaknade upp på morgonen var hela sängen fylld med något slags fällning från träden och/eller taket.

"Hostal Shalom" i Puerto Escondido. Notera färgmatchningen mellan sängarna och Eetus tröja.

Stranden (eller ptja, en av stränderna) i Puerto Escondido var bred och mycket fin. Eftersom att den var så pass stor märktes inte den stora mängden turister av på stranden på samma sätt som på restaurangstråket i staden. Nyårsafton tillbringade vi till en början på stranden, betraktande fyrverkerierna. Helt plötsligt tog det en lite udda vändning dock, en cabaña tog fyr, förmodligen på grund av någon fyrverkeripjäs. Folket flockades runt den tomma hyttan och några tafatta försök gjordes för att släcka elden. Brandmännen dröjde ett bra tag, när de väl kom återstod inte så mycket av bygget och de släckte det som återstod. Efter tolvslaget begav vi oss till en klubb precis vid stranden och tillbringade småtimmarna där ackompanjerade av ett par mojitos. Därefter var det taxi hem till vandrarhemmet som gällde.

Hängmatta modell "matrimonial", återigen notera hur väl färgerna går ihop. Jag tror faktiskt att alla fyra av oss nickade till.

Den första dagen 2008 tillbringades på stranden nästan helt och hållet. Efter en middag på en restaurang med otroligt sköna hamacas (hängmattor, en lokal produkt; enligt ett nyhetsinslag jag såg är konsten att knyta en hängmatta på väg att dö ut) slöt vi upp med tyskgänget och ordnade en brasa på stranden och pratade om allt mellan himmel och jord.

När solen går ned vid Zicatela får den en applåd av åskådarna. Därefter blir det attans mörkt attans snabbt.