Efter pyramider följer vattenfall. Så blev det i alla fall dagen efter att vi besökte ruinerna i Palenque eftersom vi köpte biljetter till en tur till tre olika platser.
Efter att ha blivit inkörda i en minibuss på typiskt mexikanskt vis, det vill säga trångt och obekvämt, bar det av uppför Chiapas djungelbeklädda berg, jag med knät i ryggen på en
señora med generösa former.
Första stoppet var ett vattenfall med namnet
Misol-Ha, eftersom vi inte ägnade speciellt mycket tid åt platsen och det inte var ett så hemskt spektakulärt vattenfall har jag inte så mycket att säga om saken.
Därefter anlände vi till
Agua Clara (klart/ljust vatten), som egentligen inte var ett vattenfall. Det var snarare en ström med ett otroligt klart turkosfärgat vatten, svårt att fånga på bild.
Sista stoppet var
Agua Azul (blått vatten), en plats där turism har slagit sitt fasta grepp om den lilla skönhet som naturen bjuder på. Längs en rad vattenfall med varierande bredd och fallhöjd ligger en rad med restauranger (lustigt med samma erbjudande allihopa, fyra
empanadas för tio pesos) samt de obligatoriska försäljarna av krimskrams och tilltugg. Efter tips från Eetu bestämde vi oss för att promenera upp längs strömmen, för att komma ifrån folkhopen.. Vi traskade på en halvtimme åtminstone tills vi kom så långt man kunde komma. Det tog stopp vi en bergvägg ur vilken vattnet forsade genom en vertikal öppning. Där tog vi oss ett skönt, uppfriskande dopp i det, återigen, mycket klara vattnet. Vi hade även sällskap från en fotoposerande polisstyrka som nog besökte platsen för första gången.
Efter pyramider följer vattenfall. Så blev det i alla fall dagen efter att vi besökte ruinerna i Palenque eftersom vi köpte biljetter till en tur till tre olika platser.
Efter att ha blivit inkörda i en minibuss på typiskt mexikanskt vis, det vill säga trångt och obekvämt, bar det av uppför Chiapas djungelbeklädda berg, jag med knät i ryggen på en señora med generösa former.
Första stoppet var ett vattenfall med namnet Misol-Ha, eftersom vi inte ägnade speciellt mycket tid åt platsen och det inte var ett så hemskt spektakulärt vattenfall har jag inte så mycket att säga om saken.
Därefter anlände vi till Agua Clara (klart/ljust vatten), som egentligen inte var ett vattenfall. Det var snarare en ström med ett otroligt klart turkosfärgat vatten, svårt att fånga på bild.
Sista stoppet var Agua Azul (blått vatten), en plats där turism har slagit sitt fasta grepp om den lilla skönhet som naturen bjuder på. Längs en rad vattenfall med varierande bredd och fallhöjd ligger en rad med restauranger (lustigt med samma erbjudande allihopa, fyra empanadas för tio pesos) samt de obligatoriska försäljarna av krimskrams och tilltugg. Efter tips från Eetu bestämde vi oss för att promenera upp längs strömmen, för att komma ifrån folkhopen.. Vi traskade på en halvtimme åtminstone tills vi kom så långt man kunde komma. Det tog stopp vi en bergvägg ur vilken vattnet forsade genom en vertikal öppning. Där tog vi oss ett skönt, uppfriskande dopp i det, återigen, mycket klara vattnet. Vi hade även sällskap från en fotoposerande polisstyrka som nog besökte platsen för första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar