San Cristobal de las Casas

(Var overseende med bristen pa svenska bokstaver)

Jag sitter for tillfallet pa ett vandrarhem i San Cristobal de las Casas, i Chiapas. Sucomandante Marcos har jag inte markt av, enligt ryktena har han gatt och gomt sig i bergen. Daremot har han och hans zapatistrorelse satt sin pragel pa staden (och delstaten), vilket marks bland annat pa husvaggarna som ar prydda med grafitti. Exempelvis sag jag haromdagen en malning av George W Bush med ett hakkors i pannan, och pa en annan vagg en uppmaning till de yngre att rosta.

Jag andlande till Chiapas via flyg i staden Tuxtla Gutiérrez, delstatens huvudstad samt en relativt ful stad utan kolonial stadskarna. Turligtvis blev jag hamtad pa flygplatsen av en klasskamrat som kommer harifran, i Mexiko finns det sallan nagot annat satt att ta sig fran flygplatserna an taxi. Han berattade lite om laget och korde mig till en busstation dar jag hoppade pa en liten buss till San Cristobal. Har motte jag upp med Tomi, som jag motte i vintras, samt en koreansk van till honom. De hade anlant dagen innan.

Dagen efter min ankomst tog vi en utflykt till tva narliggande byar, Chamula och Zinacantán. Vi tog oss dit med sa kallade colectivos, sma folkabussar med ett bestamt mal som avgar nar de ar fulla. Jag hade for forsta gangen en tupp som resesallskap, den sag ganska ilsken ut, med all ratt da den var fast i en plastpase. De tva byarna var sma, mycket sma, och hade inte sa mycket att erbjuda, utover det vanliga turistkrafset, aven om kyrkan i Chamula var ganska intressant da man utforde nagot slags indianriter dar. Kvinnorna satt pa kna och tande en herrans massa stearinljus, kastade en alkoholhaltig dryck pa golvet och utforde nagot slags ritual med en dod tupp.

Igar tog vi en mer naturbetingad utflykt. Vi en turistbyra hamnade vi pa en lang tur genom Chiapas ganska varierade landskap till tre olika resmal. Farden gick genom barrtradsskogar, eviga sockerrorsfalt och tat djungel (dock inte av lian-typ). Vart forsta stopp var en grotta (jag vet, jag hade lovat att det var nog med grottor, men det ingick liksom i paketet) som inte bjod pa nagot spannande. Darefter akte vi till vattenfallet El Chiflón som var en haftig syn. Vi gick en dryg kilometer langs vattenfallets kant upp till "mynningen" dar det duggade tatt fran vattnet som slog mot klipporna. Vattnet var turkosblatt och klart, mycket vackert. Nasta mal var Montebellos laguner som lag i ett landskap som nastan kandes skandinaviskt, med barrtrad och sma insjoar. Vid en av lagunerna kunde vi se Guatemala pa andra sidan. Man kunde ta sma kajakturer och bada i lagunerna, men vi tog istallet en lugn lunch i en restaurang pa strandkanten. Efter att vi hade sett ett par laguner atervande vi genom kvallsmorkret till San Cristobal. Innan vi foll i somn tog vi ett besok pa en bar dar en servitor blev bortford av polisen, utan uppenbar anledning.

Nu ska jag packa vaskan for vi om nagra timmar ska vi ta bussen till Palenque.