Reseberättelse: Cuernavaca

Julen demonteras på Cuernavacas centrala torg.

Mitt sista stopp innan jag återvände till Monterrey för innevarande termin var Cuernavaca, en stad strax söder om Mexico City som är ett vanlig utflyktsmål för huvudstadsborna. Min tur dit gick via Oaxaca stad där jag på busstationen stötte på en tysk utbytesstudent med sin syster. Eftersom de, liksom jag, hade dryga sex timmar att fördriva tog vi en taxi in till staden för att äta middag. Vi återvände sedan tilll stationen och hoppade på våra respektive bussar, de gav sig av till Guadalajara. Min buss blev stoppad två gånger vid något slags polis-/militärkontroll. Första gången var alla tvungna att stiga av, och vissa fick öppna sina väskor medan man vid det andra stoppet bara kollade igenom passagerarna och lät en hund nosa runt. Till slut anlände bussen till Mexico City:s södra station, varifrån jag tog ytterligare en buss till Cuernavaca.
Jag anlände i ottan och det var kallt som bara den. Därför anslöt jag mig till andra morgonpigga mexikanare för att köpa mig en atole för att därpå leta efter något slags logi. Efter en jag-vet-inte-hur-lång promenad runt stan i jakt på ett vandrarhem fick jag nog (jag hittade på internet men det var i samma prisklass som ett hotell) och stack in huvudet i närmsta hotell och bingo - priserna var överkomliga. Jag kastade in min ryggsäck på rummet och gav mig ut på stan igen. Jag skulle möta upp med Eetu och Tomi senare på dagen, det var nämligen så att Tomi kommit till Mexiko som utbytesstudent och skulle studera i just Cuernavaca. Därför anlände de några dagar innan för att leta lägenhet åt Tomi. Medan jag väntade tog jag mig en bruklig mexikansk äggfrukost (ägg, frijoles, tortillas, kaffe och juice, ibland så billigt som 25 pesos). Därefter traskade jag igenom skodistrisktet (jag vet inte om jag har nämnt detta fenomen innan; i mexikanska städer samlas ofta butiker av samma slag inom ett och samma område, när Eetu och jag var i Guadalajara, till exempel, visste vi att vi var på rätt väg till hotellet när vi passerade en gata med några gräsklipparbutiker) och stötte på en plats som var utsatt på turistkartan - en liten kanjon mitt i stan.

Eetu kastar en blick över dammen som låg i ett hörn av den botaniska parken. I den simmade såväl sköldpaddor som svanar runt.

Efter denna avstickare så mötte jag Eetu och Tomi på nytt. De hade lyckats hitta en liten lägenhet åt Tomi, med en papegoja inkluderad i hyran. Vi ögnade igenom en guidebok och beslutade oss för att besöka en bootanisk trädgård med alla möjliga sorters träd och buskar samt ta en kaffe i typisk svensk-finsk anda.

Eftersom bussen till Tepotzlán stundom var full fick vi stå upp delar av resan. Det var faktiskt bekvämare än de plastiga säten avsedda för människor med en längd under 170 centimeter.

Dagen därpå tog jag och Eetu (Tomi började i skolan) en buss till den "magiska byn" Tepotzlán. Efter en nästan två timmar lång och mycket skumpig busstur kom vi något mörbultade fram till stan, som tyvärr inte imponerade med så många magiska artefakter - däremot billig öl och en himla massa glassbutiker. Vi återvände till Cuernavaca (med en buss med en bekvämare rutt) och traskade runt på stan efter en dusch på hotellet (Eetu och jag delade ett rum på "mitt" billiga hotell eftersom Tomis hyresvärd ville ta betalt för en gäst i lägenheten). Vi letade senare upp en rejäl omgång till middag och en gata med några barer/uteställen. På det första stället vi besökte skulle servitören fixa en projektor i taket, ställde sig på ett bord och föll i backen med en himla smäll. Lyckligtvis var det ingen fara med honom, och jag tror att anledningen till fallet var en något lös alkoholpolicy för de anställda. Därefter hittade vi en bar med en trubadur. Då klientelet enbart bestod av oss tre skandinaver fick vi äran att önska låtar, och det slutade med att trubaduren och bartendern (som var vänner) satte sig ned med oss. Tack vare detta fick vi dels en billigare nota samt en hel del tips om vad Tomi hade att vänta sig som nyinflyttad i stan.

Nästföljande dag innebar avfärd. Jag och Eetu hoppade på en buss till Mexico City för vidare färd norrut. Eetu tog bussen till Monterrey (cirkus 14 timmar) medan jag återigen åkte till Queretaro. Där ramlade jag in på avskedsfest för en vän som gav sig av till USA som ubytesstudent. Dagen efter var det ytterligare en fest, av födelsedagsslag, till min ena sambos ära. Två dagar senare återvände vi så till slut till Monterrey där kyla och sk