Bonustankar från Chiapas

Chiapas är Mexikos sydligast belägna delstat, på kanten till grannen Guatemala. Mellan Monterrey och Tuxtla är det ungefär lika långt som mellan Luleå och Malmö. Det relativt korta avståndet till trots är skillnaderna påtagliga. Som jag redan har nämnt är Monterrey en stad full av snabbmatshak, trafik och allehanda storstadselement. Folket här lever gott (givetvis inte alla, men majoriteten), går i skolan och i har allmänt ett europeiskt utseende. Att komma till Chiapas är kanske inte riktigt som att åka bakåt i tiden, men man kan lätt se spåren från den mayacivilisation som conquistadorerna överrumplade på 1600-talet, såväl i folkets ansikten och kulturen som de rent fysiska efterlämningarna (ruinerna). Att kulturen är annorlunda är så klart bara trevligt, speciellt eftersom Monterrey är så pass amerikaniserat. En annan femma är den ekonomiska situationen. Enligt HDI-ranking ("Human Development Index"; ett slags livsstandard-mått) kan Nuevo León jämföras med Kroatien, medan Chiapas är i paritet med Vietnam. Jag har även hört (jag kommer inte ihåg vem som sa det, men jag har för mig att det var någon som inte talade i nattmössan) att någon sa att Mexikos rikaste städer, centrala Mexico City och Monterrey till exempel, har en standard i klass med europeiska städer medan de fattigaste i Chiapas ligger på en "afrikansk" nivå - något som jag kan instämma med. Rent konkret innebär det bland annat att man ser en hel del tiggande barn, alternativt säljer de något "hantverk" eller något tilltugg, och uteliggare på gatorna. Jag kan rada upp fler exempel (tandstatus, nedskräpning, tortillapriser) men ids inte.

Istället kan jag framhäva en annan kontrast - naturen. I Monterrey är vi omgivna av ett par förvisso ganska imponerande berg, men det är torrt och just nu bränner solen på som bara attan. Svetten börjar lacka innan man ens hunnit tänka på att röra sig. I Chiapas möttes jag däremot av en behaglig värme och högre luftfuktighet (i San Cristóbal var det till och med tjocktröje-svalt på kvällen). Naturen är helt annorlunda - grön! Olika sorters vegetation (jag känner inte till den adekvata terminologin, låt oss säga djungel och skog) blandas med bergar, sjöar och evigheter av majs- och sockerrörsfält. Här och där ser man ett mango- eller bananträd. Ljudbilden gör även sitt - fågelkvitter, vrålapor och syrsor hör jag inte här i Monterrey. Däremot väcks jag av sopbilen, grannens hund och en doña som går runt i grannskapet och säljer jag-vet-inte-vad. Att naturen i Chiapas är vacker och imponerande bäddar för den uppenbara turistmässiga exploatering som pågår och har pågått sedan ett tjugotal år (gissar jag). På mina bilder må det se ut som att vi var nästintill ensamma på varje plats, men skenet bedrar (man får vara snabb med avtryckaren innan någon tjomme vandrar in i bilden). I stort sett hela tiden är man omgiven av turister (överallt i Mexiko). I Chiapas är det framför allt inhemsk turism samt backpackers från Europa och USA som man ser. Fördelar och nackdelar med detta kan man stöta och blöta hur mycket man vill, men jag irriteras i alla fall av att höra mer engelska en spanska.

Kuriosa 1: När vi traskade till ruinerna i Palenque, längs en tom väg, stack helt plötsligt ett huvud fram ur den gröna väggen till skog. "Mushrooms" sa personen, vi blev paffa och han drog sig tillbaka. Jag tror inte det var kantarell eller skivling det handlade om.

Kurisoa 2: Inatt ställer vi om klockan här.

Trolig fortsättning på min lördag:
- Skriver på ett projekt om genetiskt modifierade organismers toxikologi
- Carne asada
- Utgång
- Helt slutkörd i säng