Det går mot sitt slut

Dimman ligger för närvarande som en liten nävermössa över Cerro de la Sillas två toppar. Själv har jag just kommit hem från en dryg halvtimmes presentation i min kurs i toxikologi. Jag är mycket nöjd med min presentation, åtminstone i det språkliga avseendet. Tungan höll sig i mun, givetvis höll jag mig inte helt inom grammatikens ramar, men den enda övriga "bristen", som jag märkte, är att ordförrådet inte alltid räcker till för att kunna uttrycka en sak med helt olika ord. Om en liten stund är det dags för nästa presentation, en som inte riktigt tar lika allvarligt.

Halvt om halvt börjar jag inse att min tid här i Mexiko (för denna gång) börjar gå mot sitt slut. Det är dags att börja tänka på refrängen. Kring den 20:e maj tar terminen slut här. Innan dess ska jag hinna med en tur till Barranca del Cobre i delstaten Chihuahua (japp, hunden hittades i delstaten). Jag åker dit med Eetu och Tomi, och det är tänkt att vi ska ta tåget genom kanjonen till kusten, för att sedan flyga hem från Mazatlan, som ligger på Stilla Havskusten.

Efter terminens slut, om allt klaffar, ska jag bege mig till USA. Genom en studentorganisation på KTH har jag fått en praktikplats i ett laboratorium på Virginia Tech (jupp, jag vet). Just nu, mitt i en måttligt hektisk period i övrigt, försöker jag fixa till mig ett visum - en process fylld med betalsamtal, blanketter in absurdum och icke-återbetalbara avgifter. Inga pengar är inblandade i praktiken, men jag hoppas och tror att den kan vara en bra erfarenhet. Mellan terminslutet här och den 9:e juni, det datum då det är tänkt att jag ska börja praktiken, har jag några veckor som jag hittills inte riktigt hunnit begrunda till vad jag ska ägna dem. Som det ser ut gör jag årsdebut på svensk mark någon vecka in på augusti.

Lägg märke till mina sängkläder som går i rosa - jag har inte betalat för dem.

Som sagt, min vistelse här går mot sitt slut. Dags att börja säga farväl till vänner, börja tänka på vad som är värt att försöka knöka ned i väska och vad man bör köpa med sig hem. Under min tid här i Mexiko har jag samlat på mig lite minnen från mina resor som jag har tejpat upp på väggen här i mitt rum. Jag började med det mest för att väggen var så tom och gul. Just nu täcks alltså en av väggarna i mitt rum av stadskartor, biljetter av olika slag och andra små nätta föremål. Jag tänkte nämna några av godbitarna:

No al cambio: Under min och Eetus näst sista dag i Guadalajara tog vi en lång promenad. Vid en rondell såg vi en grupp människor stå och dela ut papper, prata med folk samt skriva olika saker på bussar och bilar som passerade förbi. Budskapet var "no al cambio", alltså "nej till bytet". Vi pratade med några av deltagarna i demonstrationen, och de gav mig en klisterlapp som nu sitter på min vägg. Bytet i fråga var ett byte av nummerplåtar på bilarna, något som det lokala styret fått för sig att genomföra, vilket skulle innebära en kostnad per 2000 pesos per bil. Jag vet inte riktigt hur det gick med saken, men jag misstänker att bytet gick igenom trots allt. Mina sambos från Querétaro böt nyss skyltar de med, och enligt dem genomförs sådana här byten lite till och från, när man behöver driva in pengar.

Inaguración: Presidenten Felipe Calderón kom till byn (staden) för några veckor sedan. Han invigde bland annat skolans centrum för bioteknologi, varför jag, som bioteknikstudent, fick möjligheten att närvara - med en plastbricka som inträdesbiljett. "Tyvärr" ändrades besökets schema med kort varsel, en lektion jag hade ställdes in, och så vips hade jag en helt ledig dag bortsett från presidentens besök. Kruxet var att det spelades en Champions League-match samma dag. Det blev enkelt så att jag inte orkade ta mig dit.

Servicio sanitario: Ibland måste man gå på offentliga toaletter, oavsett hur smutsiga de är. På busstationen i Palenque ledde naturens krafter till att jag betalade tre pesos för att få slå en båge, det fick jag ett kvitto på. I regel kostar offentliga toaletter mellan två och fem pesos här. Tanten som satt och sålde biljetterna hade något som måste vara ett av Mexikos tråkigaste jobb, att sälja toalettbiljetter och vika toalettpapper - vid köp av ett besök får man en längd papper på köpet.

Övriga höjdpunkter:
- Ett av tre vykort jag har fått från Sverige.
- Ett litet meddelande som de holländare jag delade cabaña med en natt i Puerto Escondido hade lämnat på min säng.
- Ett kvitto från ett kyrkobesök (hyckleri?) i Cholula, det var gitligt för mig, Tomi och koreanen Tae, så på något vis hamnade mitt namn och nationaliteten korean på pappret: Philip Jonsson, korean.
- En värdebevis motsvarande sju pesos på Café Amsterdam i området Condesa i Mexico City, vi fick det, jag och min far, när vi var. Det var något slags lotteri. Om någon skulle åka dit någon gång, hör av dig.
- Det roligaste: en turistbroschyr om Valle de Tequila som receptionisten på Eetus och mitt hotell i Guadalajara gav oss när vi började fråga om vilka sevärdheter som fanns i närheten. Broschyren är på ryska.